Dagens Nyheter – 29 oktober 1866, sida 2

han fördes till afrättsplatsen. Huru han der plågades vilja vi ej med ett enda ord erinra om och ännu mindre beskrifva. Vapensmeden lät föra ut denna pinbänk på gården och der uppbränna densamma. Nära en timma hade blifvit använd på fruktlösa försök att upptäcka ingången till de hemligal fängelsehålorna, då vår hjelte otålig och förbittrad öfver motgången, slog ett väldigt slag på den tredje pelaren med en tung jernstör, som han tagit med sig. Till hans förvåning lät ett metalliskt ljud höra sig, hvilket bevisade att denna pelare icke var af sten såsom de andra. Man skaffade nu stora hammare, hundrade villiga armar förde dessa, och efter en stunds möda sammanstörtade den ihåliga pelaren; sönderslagen i tusen stycken, och man fick se icke allenast en trappa utan äfven denl numera förstörda mekanism, hvarigenom de, som kände den hemliga fjedern lätt kunnat förskaffa sig inträde: : Såsom Frans hade sagt, voro de korridorer och slingrande gångar, hvilka han måst passera med förbundna ögon, fuktiga och kalla, ett tillhåll för ormödlor och grodor, af hvilka hundradetals blefvo söndertrampade af de otåliga befriarne. Den ena cellen efter den andra öppnades; flera dörrar måste man slå in med hammare, Somliga celler voro tomma, i andra fann man blott skeletter 7afj något tyranniets offer, som här dött, utan att man sedan ens brytt sig om att begrafva detsamma: De fångar, som här påträffades, voro icke talrika: Rättvisan fordrar att vi anmärka, det på Ludvig XVI:s befallning. icke en enda person