vi behöfva väl icke säga att hans hjerta dervid klappade af en obeskriflig glädje. — Nej, endast ut på gården; sade hans dotter i inställsam ton. Kanske skickar den nye guvernören efter er. — Kanske. — Hvad skall jag i sådan händelse svara? — Att den gamle Simon är beredd att lyda hans befallningar, genmälde den blinde mannen. Jag har ätit min konungs bröd och stridt för mitt fädernesland. Lefve Ludvig den femtonde! fortfor han med darrande stämma. Lefve Frankrike! — Ni glömmer, fader, yttrade värdinnan på le Cheval Blanc, att Ludvig den sextonde regerar i Frankrike: — Ack, ja, ja, jag erinrar mig det nu — jag erinrar mig det nu. Ludvig den femtonde dog i Fontenoy. — Nej, i Versailles. — Ganska riktigt; jag menade Versailles; sade den gamle mannen, som icke ville medgifva att han gång på gång misstog sig. Jag gjorde tjenst der en dag, och då... Här svek minnet gubben, och Madeleine gaf vår hjelte tillkänna, att det för ögonblicket tjenade till intet att fråga honom något angående sjelfva hufvudsaken. — I Plötsligen steg Simon Gualtier upp från stolen och bad att få sin hatt och käpp. i — Ni vill väl icke begifva er hemifrån så här dags? yttrade hans dotter. — Jag måste: Du sade ju nyss att guvernören skickat bud efter mig? oe Ni kan gå till honom i morgon bittida: — Nej nu, svarade hennes far; nu medan