Dagens Nyheter – 29 oktober 1866, sida 1

Redmond började andas friare, när han märkte att den gamle mannens minne var så pass godt: — Hvad har då händt? — Bastiljen har fått en ny guvernör; det är allt, fader, svarade dottern. — Huru! utropade Simon; är herr de Rembatz död? — Ni menar väl herr de Launy, sade Madeleine. Herr de Rembatz dog för tjugufem år sedan. — Ah! ja, jag menar herr de Launy. Nu kommer jag ibåg honom. — Visst gör ni det; och ni mins också säkerligen att han skickade efter er, för att få veta hvar de hemliga cellerna voro belägna? — Hvem har sagt dig allt detta? frågade gubben i skarp ton. — Jag följde ju med er? — Gjorde du det? utbrast Simon Gualtier och blef fundersam: Det var orätt, mycket orätt. Men du stannade ju icke och åhörde vårt samtal? tillade han med en min af djup oro. — Nej, jag följde er blott till hans skrifkabinett. Henneg fader smålog och mumlade någonting om att han ännu var mycket gammal men likväl icke ville undandraga sig att uppfylla sin pligt. — Jag såg er lemna skrifkabinettet i sällskap med guvernören, tillade Madeleine, och jag följde er i spåren. — Icke till profoss-tornet; vet jag? utropade den fordne fångvaktaren; icke till profoss-tornet? Det hade bestämdt de Launy aldrig tillåtit! Redmond upprepade inom sig hans ord; och