Dagens Nyheter – 27 oktober 1866, sida 2

icke tiden genom onyttigt tal, afbröt honom vår hjelte. — Simon Gualtier, svärfader till den man, som håller värdshuset, har förut varit fångvaktare och vet, efter hvad jag hört sägas, mera af Bastiljens hemligheter än någon annau lefvande menniska. Herr de Launy frågade honom ofta till råds under den första tiden han var guvernör; men det är många år sedan, och Simon är nu gammal, mycket gammal... — Gör detsamma, inföll Redmond; på honom måste vi bygga vårt sista hopp. — Tillika är; han? blind, tillade soldaten. De båda unge männen erinrade sig ha sett under sina besök på le Cheval Blanc en gammal man med vördnadsbjudande utseende, hvilken plägade sitta framför eldstaden bland dedagliga gästerna; alla bemötte honom med mycken aktning, ehuru han tycktes vara så godt som barn på nytt. Det var emellertid klena utsigter till att ur denna källa kunna hemta några upplysningar af värde. Innan Frans lemnade hotellet, rakade han af sig mustascherna, och portvaktarens dotter försedde honom med kläder, tillhöriga hennes far. Hon behöfde nu icke frukta att folket, som, fortfarande beväpnadt, höll vakt på gatorna, skulle märka att han var en schweizergardist, som gjort tjenst i Bastiljen. XXXVIIIL Såsom man lätteligen kan förest la sig, erbjöd restaurationen le Cheval Blanc, som var