Räådhusrätten. Rättegång om en piska. Med förut omnämnda timmermannen Daniel: Danielsson, som af polismyndighet blifvit häktad och ställd under åtal för olofligt tillgrepp af en piska, afslutades ransakningen i går vid rådhusrättens 4:de afdelning. Allmänna åklagaren, stadsfiskalen Silfversparre, ansåg sig icke kunna efter de upplysningar, som vunnits, å D. föra ansvarstalan för stöld, men kade i stället, att D. måtte dömas till ansvar för örskingring af hittegods under sabbat. Efter hållen öfverläggning afkunnade rätten utslag i målet och fällde D. att, jemlikt 22 kap. 11 och 7 kap. 4 8 strafflagen, för förskingring böta 20 rdr. Rörande D:s ställande på fri fot eller icke, lemnades icke något utlåtande, och blef D. återförd i häkte. Våldsamt motstånd vid offentlig förrättning. Vid samma afdelninvg afkunnades i går ntslag I målet mot makarne Pettersson, tilltalade att hafva våldfört sig å exekutionsbetjenter, som hos makarne P. hade att verkställa ett utmätningsutslag, och dömdes hvardera af makarne Pettersson att, jemlikt 10 kap. 6 strafflagen, för omförmälda våld hållas till en månads fängelse, hvarförutom hustru Pettersson, som vid tillfället äfven oqvädat förrättningsmännen, fälldes att härför, jemlikt 10 kap. 2 och 5 8 strafflagen, böta 20 rdr, hvilka böter vid bristande tillgång till deras gäldande skola aftjenas med 12 dagars fängelse. Skuldfordringsmål. Presidenten O. A. Tau-. von, och advokatfiskalen Carl Rydqvist, i egenskap af sysslomän i Nyköpings f. d. bruksoch faktoribolags för några är sedan inträffade konkurs, hafva till härvarande rådhusrätt instämt grosshandlaren J. G. Schwan och generalfälttygmästaren, frih. F. J Wrede, med påstående att svarandena måtte åläggas till dem utbetala en större summa, utgörande ogulden renta på penningar som grosshandlaren Schwan och frih. Wrede förskottsvis uppburit af massans medel, men sedermera måst återbära. Rentan å dessa penningar hade sysslomännen uraktlåtit påföra bemälde borgenärer, hvilket föranledde andra borgenärer att anföra klander mot den slutredogörelse sysslomännen aflemnade öfver förvaltningen af massans angelägenheter. På grund af detta klander kändes sysslomännen skyldige att sjelfva utgifva den renta, för hvilken de sålunda underlåtit debitera hr Schwan och frih. Wrede, och de söka nu återvinna hvad de härigenom förorat Då målet i går påropades å rådhusrättens sjette afdelning inställde sig å kärandesidan såsom ombud häradshöfding P. Samzelius och å svarandesidan tillstädeskom v. häradshöfding O. A. Beckman. Målet uppsköts. Landsorten. Stöld på ångbåt. Göteborgsposten för i onsdags meddelar följande sorgliga polishistoria: På begäran af kapten J. W. Langborg, förande ångbåten Wadstena, blef efter denna ångbåts ankomst hit i förrgår förre fanjunkaren OC. M. Ekström från Herrljunga af polisbetjeningen tagen i förvar för det han på resa från Rödesund till Töreboda å nämnde ångbåt tillgripit tre portmonnäer, af hvilka den ena innehållit 18 rdr 25 öre. I de öfriga förvarades en guldring samt några småsaker. Alla tre portmonnäerna, som förvarats i ett sySkrin i salongen, tillhörde uppasserskan å ångbåten Augusta Molin. Dessutom misstänktes Ekström för tillgrepp af en kapten Langborg tillhörig pels, som bortkommit vid samma tilltälle. Ekström var i går uppförd till förhörs undergående i poliskammaren, hvarjemte såsom målsegare Vore närvarande Augusta Molin och kapt. Langorg. Augusta Molin uppgaf att syskrinet, hvari portmonnäerna voro förvarade, ej varit lågt. Depenningar som den ena portmonnäen innehållit utgjordes af tre 5 riksdalrar, 2 ettor, en 50-öring samt tre 25-öringar. Det var först närmare Hajstorp som hon saknade portmonnäerna, då hon undersökte syskrinet, hvartill, som hon sade, ingenting annat föranledde henne än ett slags aning om att något var borta. Hon hade dock förut fått höra att EEström lemnat fartyget vid Töreboda utan att ha betalt passagerareafgift eller hvad han var skyldig restauratrisen för intagen förtäring. Kapten Langborg afgaf följande berättelse: Ekström hade gått af ångbåten då denna lade till vid jernvägsbron vid Töreboda utan att ha erlagt passagerareafgift. Då ångbåten hunnit fram till sjelfva stationen, fick kapt. L. se Ekström stående på kajen och då, ihågkommande att passagerareafgiften ej blifvit erlagd, ämnade han gå fram till honom för att påminna härom, men då Ekström straxt derefter var försvunnen ur sigte, brydde han sig ej derom, troende att han kanhända gått ombord igen När han passerat broarne, frågade han styrmannen om Ekström vore på fartyget, hvilket besvarades nekande. Ehuru han tyckte: detta vara förargligt, fortsatte han dock vägen. Då man hunnit till Hajstorpa slussar, omtalade styrmannen att Ekström ej