Sken och Verklighet. Roman af dö. F, Snitk (förf till Dick Tarleton m. fl. (Forta, fr. föreg. Af.) Under det att Bastiljen bestormades af folket, voro dessa salonger fyllda af förnäma personer. Många bland dessa skrattade åt hela upploppet; de ansågo att pöbeln på detta sätt ville göra sig ihågkommen af den svage och välmenande konungen, som möjligen icke fästat nog stort afseende på dess önskningar. Men de som hade en säkrare blick sågo allvarsamma ut; de kände och förstodo att anfallet var lika mycket rigtadt mot dem, deras stånd och privilegier. Få personer i Paris gåfvo akt på händelsernas gång med storre intresse än öfverste Graham. Denne ineåg bättre än någon annan, huru kortsynta de hofmän voro, som i grefvinnans salopger skämtade öfver den förlägenhet, hyari hofvet skulle komma genom upproret. De ifrågavarande hofmännen menade att konungen väl förtjent denna otur och spådde att han nu skulle bli tvungen att se sig om efter något stöd bland adeln, i stället för att använda uppkomlingar, sådana som Necker, till ministrar. Necker var dock mycket populär, och endast genom att begagna hela sitt inflytande öfver Ludvig hade drottningen pyligen förmått utverka hans afskedande. — Det är väl icke er allvarliga mening, öfverste, sade markis Chauvelin, att pöbeln kan vinna sitt mål. Fästningen ärju ointaglig.