Dagens Nyheter – 26 oktober 1866, sida 1

EAP UTER(FRAEES ITYCHKE MOS KSSCOIKE VV ALL. skandinavers valspråk; Ty Eidern var ej blott Danmarks, utan hela Skandinaviens gräns. Att hindra de rofgiriga tyskarne att öfvergå denna, var alltså en kamp, hvari äfven Sverge och Norge borde deltaga. Krig mot Tyskland — var vår uppgift, ja vår pligt. Snart fann man dock och erkände att häri legat ett misstag: Det danska Fzedrelandet förklarade, att det varit Danmarks största förvillelse, när man förbisett nationalitetsgrundsatsen i fråga om Slesvig, påyrkande nu, att den danska nationaliteten i detta hertigdöme skulle respekteras. Härpå berodde åter ej blott Danmarks, utan ock hela Skandinaviens väl och ve. Sedermera har man gått ett steg längre fram och erbjuder nu Nordtyskland allians med Skandinavien, dock under vilkor, att det nordliga Slesvig återgifves åt Danmark; Hvar gränsen skulle dragas, har man dock ännu ej afgjort. Men i sammanbang med denna allians uppställes ett annat skandinaviskt program, som ej är det minst märkliga, och hvilket antyder, att våra skandinaver ej blott söka förbund med br v: Bismarck, utan ock vilja efterapa bans politik, dervid de endast glömma, att Sverge och Norge icke ha samma makt öfver Danmark, som den Preussen vunnit öfver de tyska småsuveränerna. Detta program lyder sålunda (se Aftonbladet af den 20 dennes): cEn politiskmilivärisk sammanslutning af de tre nordieka rikena till en stark defensiv makt, med gemensam utrikespolitik och ett gemensamt försvarssystem. Och detta, uropar A.-B., cär den enda väg, som återstår, såvida vi skola hoppas att ega en nationell framtid, en framtid af politiskt oberoende, inre frihet, nordisk kultur.c Men saken måste gå fort — Aftonbladet har mycket brådtom, när det en gång kommit i farten — tiden hastar och det beslut, som afgör öfver folkens väl och ve, måste fattas snart och fullföljas med orygglig kraft. Små betänkligheter, detaljsvårigheter och lumpna etikettspörjsmål få ej och kunna ej hindra folkviljan, om den otvetydigt gifver sig tillkänna. Nordens konungar äro båda konstitutionella regenter, som ej kunna glömma: Salus publica suprema lex estola Aftonbladet tager, såsom man finner, saken lika raskt nu som då det gällde att afsända 22,000 man till Dannevirke. Men i verkligheten möta ej blott små betänkligheter, utan stora; ej blott detaljspörjsmål, utan grundfrågor; ej blott etikett, utan politik. Men vi medgifva, att om folkviljan gör sig i de tre länderna mäktigt gällande för saken, så får klokheten väl gifva vika. Om de tre folken äro beredda på att möta de faror, som det Aftonbladiska programmet innebär, så hafva de ju sjelfva så velat. Vi skola varna deremot, så långt vi förmå, men skola ej se oss tillbaka, när handlingen är beslutad. Låtom oss således afvakta folkviljans beslut. Huru skall den framträda? Dertill finnas trenne utvägar: i riksförsamlingarne, på folkmöten och i pressen. I Sverige sammanträder snart den nya riksförsamlingen och vi äro nog konstitutionelle, likasom Aftonbladet i de anförda orden, attrespektera dess mening. Afven på folkmötena, när de sammanträda: för detta ändamål och uttala sig i det uppgifna syftet, vilja vi uppmärksamt aktgifva. Och hvad pressen angår — hvaraf vi äro sjelfve en del — skola vi fästa allt behörigt afseende å dess uttalanden. Men detta allt måste föregå. Ty med all