Dagens Nyheter – 25 oktober 1866, sida 2

Av oo -— 8 varande år och så länge staden åtnjuter stapelstadsrätt, i stället för tolag, af tullmedlen åtnjuta ett anslag motsvarande 5 procent af stadens årliga tulluppbörd. Expositiomnen af de svenska och norska klädedrägterna i f. d. riksarkivets hus upphör med nästa söndag. Flera nya såväl svenska som norska klädedrägter, ha på sednare tiden tillkom mit, nemligen: Lapp åkande i sin akja, förspärd med en ren, i fullt språng; och som möter en annan lapp gående på skidor återvändande från jagten lastad med rikt byte, och tvenne lappqvinnor. Af norska: Ett brudpar från Söndmöer. Ett ungt par från Sätersdalen. En frieriecen från Hitterdal i Telemarken: En äldre man från Gudbrandsdalen och en ung qvin:na från Hardanger samt ett förmöget brudpar från Kautokeino i norska finmarken: Konkurs. Förre polismästaren i Stockholm; tulldistriktschefen Ekströmer; inlemnade sistlidne fredag sin stat till rådhusrätten i Malmö. Helsotillståndet i hufvudstaden. Enligtsednaste vecke rapporten, är sjukligheten i Stockholm fortfara nde obetydlig. På dramatiska. teatern gives i afton Herz lyriska dram:. Kung Renes dotter, i hvilken norska skåde spelerskan fru Nielsen utför Jolanthas parti. Representationen slutar med fru Birch-Pfeiffers komedi Revanche. Af cTalltra: sten. Emely Nonnens barnatidning, hvilken, städse utmärker sig för ett valdt och omvesxlande innebåll, hafva septemberaah oktober-häftena nyss lemnat pressen. mBätielse. 1 den i gårdagsbladet införda up;pmaningen angacwnde uppresande af en minnesvår:d öfver en af Sverges utmärktaste målare, hade de ones namn blifvit oriktigt satt. En stor del af våra läsare torde dock sjelfve hafva förstått att det; menades Laurbus fastän det stod Lauren. Våldsbragder 1 Upsala. På sednaste tiden hafva händelser inträffat i och omkring Upsala, hvilka vitna at allmänna säkerheten till lif och lem der blifvit på ett högst betänkligt sätt störd. Det anm? rkningsvärda härvid är att Upsala polis ej lyskats komma någon af våldsverkarne på spåren fler ens kunnat skyddande ingripa i något af de många säkerheten störande uppträden, som försig gått snart sagdt inför dess ögon. Den af oss föru ; omnämnde mördade sergeanten Bergs baneMm? n är ännu oupptäckt. Två akademiska lärare Db jefvo i Strömparterrspromenaden nyligen öfverfallna, och den ena af dem illa slagen; den 13 på aftonen blef en bondson från Gamla Upsala anbällen af fyra karlar vid Svartbäcks-ladorna och tilldelad ett slag, men kom genom sina hästars snabbhet undan, — han hade likväl fått sin rock sönderskuren; några dagar förut hade landtbrukaren Littorin i samma trakt blifvit anfallen af några okända manspersoner, hvilka dock blefvo bprtskrämda af en åkande som närmade sig; söndags aftonen den 14:de blef Ultuna ridande postbud under hemfärden på två serskildta ställen öfverfallet och räddades endast derigenom, att hästen skrämdes och hann undan förföljarne; Ultunatorparen Lindholms fullvuxne son Fredrik blef i måndags mellan kl. 3 och 4 på morgonen, då han skulle passera Parken på hemväg till Ultuna, ansatt af tvenne karlar, från hvilka han dock räddade sig genom att springande återvända till Grindstugan, der han qvardröjde till det blef dager. Utom dessa och fera liknande tilldragekser,som under sista tiden inträffat utom stadens område, nämnes att inom tullarna flera gånger händtattskolgossar och äldre personer blifvit å gatorna anhållna och affordrade pengar; en student har till och mediportgången till sin bostad blifvit öfverfallen och illa skuren i ena örat. Efter tidningen Upsala, hvarur ofvanstående är hemtadt, meddela vi ytterligare följande: Samma dag, som kyrkoherden Weideman härstädes försvann, eller marknadsdagen den 9:de, har äfven sockenskomakaren Gabriel Såterman från Knutby försvunnit på samma hemlighetsfulla sätt och utan att något spår efter honom kun nat upptäckas, sedan han sednast varit synlig i Upsala. Såterman hade hitkommit dagen förut jemte sin dotter, åkande hvar för sig med någon bekanteller granne. Såterman var en ordentlig och nykter arbetare, som väl brukade bränvin, men ej plägade öfverlasta sig. Som han ej på aftonen hemkommit, hade dottern gått ut att söka samt anträffade honom kl. 8 på aftonen å Stora Torget, väl något glad, men fullkomligt redig och mäktig sig sjelf: han hade icke velat gå hem, emedan han känt sig något tung. Emellertid följde han dottern nedåt Kungsängsgatan, der de bägge varit inne på något, försäljningsställe, men hvarest hon icke kunat varsna några varor. Der hade fadren sammmanträffat med tvänne okända manspersoner, som yttrade något, gillande deröfver, att han från dottern återtog det fickur, som hon af fadren tagit i förvar. En annan version säger, att flickan blott