Dagens Nyheter – 25 oktober 1866, sida 2

ädla och oskyldiga makas kärlek framför en utsväfvande qvinnas fula hehag. Sedan tjugu år hade hon aldrig tänkt på honom: Ifon hade aldrig ens sökt göra sig underrättad om, huruvida han lefde eller ej; och nu intogs hon af ångest vid minnet af det onda hon tillfogat honom. Hon erinrade sig nemligen sitt offers okufliga mod och kraftiga vilja — och hon ryste. I sin oro skulle hon ha velat gifva mycket för att få mottaga den upplysningen att ONeil var död, eller åtminstone att den långa fångenskapen och de lidanden, han derunder utstått; beröfvat honom minnet: Om han ännu var vid lif och hade. sina själskrafter i behåll; visste den fordom allsmäktiga mätressen att hon i honom hade; icke en vanlig fiende, utan en oförsonlig hämnare — kall och obarmhertig såsom ödet. Om också den sluga qvinnan till stor del förlorat den retande skönhet; hvarigenom hon bedårat em monark och hållit ett helt konungarike fjettradt i sina bojor, egde hon likväl ännu qvar sin oerhörda rikedom. Ludvig XV:s efterträdare hade; trogen sitt löfte, låtit henne behålla allt hvad hon med eller utan rätt tillegnat sig: Hennes präktiga hotell i Paris liknade mera ett furstligt slott än en enskild persons boning. Den aflidne konungens gamia hofmän samlade sig omkring benne; och det är intet tvifvel underkastadt, att ju icke många af de elaka rykten, som sat tes i omlopp om den olyckliga (Marie Antoi. nette, utgingo från f. d: mätressens salonger. (Forts.)