Dagens Nyheter – 24 oktober 1866, sida 2

offentligen uppläsas och hofvets motståndare blifva inspärrade i Bastiljen. Redmotud och hans fosterbroder voro med i folkmassan; hoppet kom bådas bjertan att häftigt klappa, då de sågo, huru mod och ifver lyste ur de mäns ögon, som samlat sig här och der kring talarne och uppmärksamt lyssnade till deras ord. En och annan var beväpnad. — Hvad kunna vi göra? frågade de mindre tilltagsne till svar på de modigare medborgarnes uppmaningar. Vi lära ej förmå nedrifva Bastiljens murar med våra händer. Gif oss vapen! — Tag sådana! ropade vår hjelte. Dessa ord gjorde en elektrisk verkan på folket. — Hvar? Hvar? ropades från alla håll. Man beredde honom väg, och från att blott vara åskådare, blef Redmond plötsligen ett föremål för allas uppmärksamhet. — Ni fråga mig: hvar, svarade han. I vapensmedernas butiker och i stadens arsenaler. Skola då de vaper, som endast genom ert arbete för era pengar kunnat anskaffas, användas blott till att hålla er i slafveri? — Nej, nej, ropade man allmänt. — Eller vilja ni begagna dem till att återeröfra er för längesedan förlorade frihet? En person i hopen, en af hofvets anhängare, ropade nu att talaren var en utländning. En annan frågade med hvilken rätt han blandade sig i det franska folkets angelägenheter. Orolig för sin fosterbroders säkerhet, banade sig Phelim väg genom massan och ställde sig