modige konung, omgifven af dåliga rådgifvare, ingenting kan uträttas. För tre dagar sedan afgingo order från Versailles att gränstrupperna skola marschera på Paris. Flera regementen aro redan samlade i S:t Denis. Man tror sig kunna dränka nationens frihetsanda i dess söners blod! De Launy, guvernören på Bastiljen, skall understödja de anfallande, genom att beskjuta förstäderna. Man vill begrafva friheten onder askan! De dårarne! Frankrike måste först förvandlas tillen enda graf, innan detta lyckas: — Så kan jag då omsider hoppas, mumlade vår hjelte. — Man har beslutit bestorma Bastiljen, fortfor vapensmeden med entusiasm. Innan morgondagens sol nedgår, skall tecken gifvas genom klämtning i alla Paris kyrktorn. — Och hvar är de anfallandes) samlingsplats? — Hvarje gata; blir en samlingsplats; genmälde den unge mannen: I morgon begynnes en strid, som måhända icke hinner slutas inom detta århundrade. Jag vet icke, hvaraf det kommer sig, tillade han, att ni inger mig ett så stort förtroende att jag gerna lägger icke allenast mitt Hf, utan till och med min ära i era händer: Ni, en adelsman! Jag en fattig medborgare utan uppfostran! — Det kommer sig deraf att vi båda äro mänj och — hvarom jag fullt och fast är öfvertygad — uppriktigt tillgifna en stor ide, den undertryckta mensklighetens rättvisa sak, yttrade Redmond. Tro mig, tillade han; det ianes hundratals personer inom den klass, hvars medlemmar ni anser för folkets naturliga