Dagens Nyheter – 24 oktober 1866, sida 1

Sken och Verklighet. Roman af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl. (Forts. fr. föreg. JF.) Att draga värjan och skynda till det ställe, hvarifrån eldskenet synts, var för vår hjelte ett sögoablicks verk. När han kom fram till platsen faun han två män i förtviflad strid med hvarandra: Den ene var spionen; som så länge följt honom i spåren, den andre var Phelim: Ett duktigt slag med en pistolkolf afgjerde striden, och den eländige skurken låg sanslös på marken. — Är ni sårad? frågade Phelim: Käre Redond, svara, har den bofvens kula träffat dig? — Föga fattades att jag blifvit lönnmördad, genmälde vår hjelte, angelägen om att så fort som möjligt Ivgna sin fosterbroder; men himlen vare tack och lof! han sköt miste. Säg nu, hvilken god engel har sändt dig till mitt bistånd? — Den vackraste man kan tänka sig, svarade den unge irländaren; och han visade sig memligen i den enda gestalt, hvari englar, efter min åsigt kunna uppträda inför menskliga ögon och blanda sig i menskliga angelägenheter. — I en qvinnas, yttrade Redmond. — Så skarpsinnig ni är! utropade Phelim belåien: Det vat dottern till portvaktaren i vårt hotell, Jeannette. Elon såg den här skurken — som nu tycks ha fått så pass mycket stryk att han tiger en stund — smyga sig bort några minuter sedan ni gick hemifrån, Hennes oro