Dagens Nyheter – 24 oktober 1866, sida 1

behöfde frukta att blifva förföljda, sade Redmond till vapensmeden: — Ni gjorde nyss en anspelning på den brottets boning, utanför hvilken vi stodo, på den fästning, hvars kanoner beherrska Paris, på den plats, der tyranniet samlar sina offer. Törklara er nu tydligare. Vaponsmeden betraktade honom en stund under tystnad. — Det är ett ctort förtrosade ni begär af mig, svarade han, ett förtroende, som jag icke vågar gifva er, förrän jag lärt känna motiverna, för er anhållan derom. Hemligheten tillhör icke mig ensam — den tillhör hela mitt fädernesland. -Mycket rätt, sade vår hjelte, förtroende mot förtroende. Jag har all anledning att tro, det en person, som är mig outsagligt kär, sedan många år tillbaka försmäktat i bopplös. fångenskap inom Bastiljens murar. Andamiålet. med min resa till Frankrike är att förskafta mig visshet om hans öde. Utan hjelp och utan råd kan jag icke lyckas, jag loser det nu. Ni är den första menniska, som jag meddelat min afsigt. — Ni skulle alltså vilja bjelpa till att nedrifva denna fästning? utropade den unge mannen hastigt. — Visa mig blott en möjlighet — den rainsta utsigt till att lyckas, och jag lofvar er utt åtminstone två armar skola arbeta ifrigt för åen goda saken. Jacques fadtade Redmonds hand och tryckte. den rä värma. — Tusende skola bistå er, hviskade haus Folket inser ändtligen att med denne vankel