Dagens Nyheter – 24 oktober 1866, sida 1

——— RAVE som beskydda den fattige likaväl som den rike, handtverkaren likasåväl som adelsmannen. Det är alldeles likgiltigt, om den man som ni så gerna vilja skona, handlat på regeringens befallniog eller gått någon förnäm herres ärende; om han kändt igen mig, får jag i alla fall med långvarigt fängelse plikta för mitt deltagande i den här affären. — Mod, min vän, sade Redmond, tyranniets byggnad är nära att sammanstörta — bättre tider nalkaa, — Ja, svarade vapensmeden, om de som lagt sin hand vid verket vilja hålla i sig. Mycket beror på morgondagen. Medan den unge mannen uttalade denna förutsägelse, kastade han ofrivilligt en blick på Bastiljen: Eno förhoppning vaknade plötsligen i vår hjeltes hjerta, och fattande Jacques hand, pekade han i samma riktning. — Menar ni denna? — Tyst, tyst, min herre, Då vi ämna låta spionen lefva, fordrar klokheten att vi gå vår väg, så att han icke kan höra hvad vi säga. Detta råd var alltför förouftigt, för att icke blifva följdt. Redmond och hans fosterbroder läto mördaren ligga qvar; men medtogo försigtigtvis hans musköt, hvilken vapensmeden sedan kastade i kanalen, då de passerade denna. — Detta var bättre, utropade Phelim, än att taga lifvet af karlen; han kan ju icka göra oss något ondt nu. — Kanske, mumlaåe Jacques; tiden skall utvisa, hvilkendåera åtgärden hade varit klokare. Då de hunnit så långt; att de icke vidare