Dagens Nyheter – 24 oktober 1866, sida 1

för er skull förmådde henne att bedja mig följa efter honom. Man hörde en röst på något afstånd ropa de båda unga männens namn; och vår hjelte, som trodde att ett nytt anfall förestod, beredde sig att möta den annalkande fienden, under det att hans fosterbroder stödde sin fot ännu bårdare mot den medvetslöse mördarens nacke. Ropen upprepades. — Det är en vän; sade Phelim, nemligen vapensmeden Jacques; den engel, hvarom vitalat, har förmodligen skickat honom efter oss, Detta antagande visade sig vara riktigt; ty inom några sekunder stod den unge mannen vid deras sida och gratulerade dem. Jacques var en pariserarbetare af det bästa slaget, verksam, klok och förståndig. I likhet med de festa i hans samhällsställning, hade han lidit mycket genom den dåliga regering, som under många år sugit nationens märg, Andtligen nalkades en ny tid; och ingen helsade denna välkommen med mera värma än den täcka Jeaunettes älskare. — Jag hörde knallen af ett muskötskott när jag kom gående utefter gatan S:t Antoine, och darrade för ert lif, yttrade den unge mannen. Fyranniet förfelar sällan sitt mål; det har för många verktyg. — Enskildt hat, måste ba varit beyekelsegrunden till detta försök, svarade Redmond, Jag har icke låtit något komma mig till last mot er regering och är en alltför obetydlig person, för att min närvaro i Paris skulle ha kunnat väcka några misstankar hos densamma. Jacques skakade hufvudet med en min, som uttryckte tvifvel.