Dagens Nyheter – 23 oktober 1866, sida 3

Hvarjohanda Nyheter. En modern sansculotte. Ett i högsta grad komiskt uppträde tilldrog sig i somras på en af våra jernvägar. En resande handelsexpedit, hvilken tillhörde det tarfligare slag af menniskor, hvilka åka i tredje klassens vagnar, hade på en resa råkat att få plats ien kupg, som var öfverfylld af bondfolk: Tåget hade icke väl satt sig i gång, förrän han här och der på sina nedre extremiteter börjar känna stygn af det lilla djur, som Goethe besjunger genom Mifistofeles mun i scenen i Auerbachs källare. Mot en sådan luftspringare hjelpa inga gnidningar, inga slag. Än stack det här, än der, der, der och der: Det måste vara en hel bataljon, som smörjer sina gommar med profryttarens unga blod. Denne blef slutligen förtviflad; hvad skulle han väl i den öfverfulla kupen företaga sig, för att bekämpa den frossande fienden! Andtligen stannar tåget vid nästa station. Som en pil rusar vår profryttare ut ur den fördömda kupen och — hvilken lycklig tillfällighet! — finner en annan, som ännu var tom. Genast börjar han utrotningskriget mot fienden i hans inexpressibles. Han öfvertygar sig snart, att han, för att kunna fortsätta resan med lugn, härvidlag måste gå grundligt tillväga. I ett nu var det af fienden ockuperade klädesplagget aftaget; för att vederbörligen afskakas utanför kupe-fönstret: Men vår expe dit var för het och skakade så ursinnigt, att han tappade det omtalade klädesplagget. Tåget rusade framåt; obekymradt om den af häpnad slagne sansculottes missöde. Men först vid nästa station blef förlägenheten riktigt stor. Nya resande ville stiga in i kupen, men förhindrades derifrån af den till förtviflan bragte, unge mannen, som sträckte kroppens öfverdel ut genom kup-fönstret och slog ikring sig med armarne som en rasande. Jernvägstjenstemännen togo för afgjordt, att man här hade med en vansinnig att göra, ty uppträdet förnyades på hvarje station: I den öfvertygelsen låter förste konduktören telegrafera till nästa stad man skulle passera, att stadsfiskalen och polisstyrkan skulle tilllsägas att infinna sig vid stationen för att lägga vantarne på den farlige passageraren, hvilken ingen vågade nalkas, Fiskalen, åtföljd af stadens ende vaktmästare, hvilken bar en s. k: brandvakts-sax, ett rep och ett par handklofvar infinner sig ganska riktigt, sin pligt likmätigt, och först honom lyckades det att taga reda på verkliga orsaken till den unge mannens berser