n — ! RR I TTEEERMERERERBEKEEMNRRESEARNNENEENRNEICETIESI BENEN Öiverste Graham beslöt — utan att för någon gifva sin afsigt tillkänna — att taga närmare reda på orsaken till den unge mannens uppförande. XZXV. Det dröjde icke länge, förrän Redmond kom underfund med att hans steg voro bevakade; ty ofta när han lemnade sin bostad i qvarteret Latin, mötte han en af dessa illa klädda och, efter allt utseende, utsvultna personer, hvilkas ansigten bära en omisskännelig prägel af det nedriga yrke de bedrifva. Denne man uppeböll sig långa tider af dagen utanför det hotell der Redmond tagit in; och i Palais Royal, i Tuileries parken, på Boulevarderna, med ett ord hvart vår hjelte an begaf sig, fick han se den obehagliga figuren. Denna beständiga förföljelse blef honom till slut odräglig, och han beslöt göra en ända derpå. I detta syfte begaf han sig en morgon. bemilråu. Han hann emellertid icke längre än till hotellets port, förrän han blef uppehållen. I stället för att som vanligt under tystnad öppna porten för honom, bad Jeannette, portvaktarens dotter, att han skulle komma fram till luckan, emedan hon hade något att säga honom. Den unge utländningens frikostighet och vänliga väsende hade gjort ett för honom gynnsamt intryck på den fattiga flickan. Vi vilja dermed icke påstå att hon förälskat sig i honom; så långt hade det ännu icke gått. Men den tillgifvenhet hon hyste för honom; var af det slag, som lätt öfvergår till kärlek,