NR SENARE EET SE SNNNN2 AEEANT EEEENEEE Bättre än detta ideal af en trupp utaf den gamla skolan, är en trupp, som är mindre öfvad; men har frimodighet och initiativ. Man kan utan fara för öfverdrift påstå; att den nyare tidens segrar på stridsfältet, alltifrån de franska revolutionsarmeernas tid, varit lika mycket segrar öfver gammal slentrian, eller m. a. o., att de visat den moraliska kraftens hos en armå ofantliga öfverlägsenhet öfver den råa maskinmessigheten. Dermed hafva vi dock ingalunda velat säga, att icke öfning är för en arme högst nödvändig. Tvertom, vi betrakta densamma så vigtig, att vi anse ett folkuppbåd af oöfvadt manskap — hvilket blefve krigets yttersta resultat — Vara ett ledande till slagtarbänken, hvadan hvarje man bör vara öfvad i vapen. Men vi hafva velat antyda den stora skilnaden mellan en nödvändig, tillräcklig öfning och en dels onödig, dels skadlig öfver-exercis. Såväl de svenska som de engelska frivilliga skarpskyttekårerna hafva visat, att man, med ganska kort öfningstid, kan hinna rätt långt. Hade våra kårer bättre öfvadt befäl; så skulle våra manövrer gå ganska säkert: Det finnes tillfällen, då man likväl redan nu ansett dem fullt jemförliga med den stående armens regementen, ett vitsord, som t. ex. Göteborgs-kåren erhöll å Sannahed af flera framstående män af facket. I våra närvarande militära öfningar spela de s. k. handgreppen en stor rol. Det är blott få år sedan vissa dylika handgrepp afskaffades, hvilka derförut inpluggats med det största nit och allvar, men som nu anses löjliga. Vi antaga att detsamma blir förhållandet med en god del af det närvarande handgrepps-manctret: Säkert är att i krig är allt detta bortblåst. Det besvärligaste handgreppet, eller laddningen, faller bort af sig sjelf i och med bakladdningseller repetitionsgevärets införande. Det som är vär sentligt och nödvändigt uti denna del af vår militär-exercis är alltså mycket lätt inlärdt. Deremot återstå målskjutningsöfningarne; men åt dessa har man under vårt närvarande system ägnat endast mycket liten uppmärksawmhet. En hufvudsaklig omständighet härvid är, att landets hela manliga skolungdom öfvas i militärisk gymnastik. Detta medför ringa kostnader, men är af mycket stor vigt för ungdomens fysiska utveckling, blifyvande då den militära öfningen en produkt derutöfver, som man har för inter. Må derefter frivilliga föreningar bilda sig för tiden mellan skol-exercisen och värnepligtsåldern, och man skall hafva till den sednare perioden undangjort så mycket; att hela öfningen blifver ej stort mera än en repetition: Det är alltså vår fasta tro, att vi kunna äfven i Sverge, likasom i Schweiz, öfva en milisarmå på så kort tid och under så lindriga vilkor, att vi kunna göra en allmän värnepligt gällande. Och detta är helt enkelt vilkoret för vårt nationella oberoende. Vi hafva intet annat val: antingen uppoffra detta — men hyarföre då offra många raillioner på en arme? — eller ock göra vårt försvarsväsen effektivt, d.ä. ordna landets försvarskraft så att det ej gifves något tvifvel om vår förmåga att skydda vår sjelfständighet. Vi kunna göra det sednare, och vi skola, med Guds hjelp, göra det. Men derför behöfves, att vi bryta med slentrianen, med gamla förderfliga fördomar och visa åt verlden och åt o8s sjelfva ,ett folk i vapenn. När detta folk kallar sig svenska folket, så ligger det kraft i de orden. AIN FONT ANKARET RKS em SN ALT