Ae sin till hälften vanmäktiga herrskarinna i sökerhet inom samma hotells murar. Ibland de ädlingar, som så i rättan tid kommit till den anfallna damens räddning, igenkände Redmond sin reskamrat ifrån Calais. Ofversten räckte de båda unga männen sin hand. — Ni ha handlat ridderligt, sade han; men andra läppar än mina skola tacka er dertör. Följen med mig. Det är för öfrigt icke rådligt att ni visa er ute på gatorna, förrän folkhopen fått tid till att skingra sig. Detta råd var klokt, hvilket de båda fosterb öderna också insågo; ty de lydde det utan invändning och begåfvo sig in i hotellet, ledsagade af öfversten, som befallde tjenarne att stänga porten efter dem. I den dyrbart inredda salong, till hvilken herr Graham förde de båda ynglingarne, funno dessa damen omgifven af de herrar, som kommit henne till hjelp, och ännu högeligen uppskakad vid tanken på den fara hon lupit. — Himlen vare tick och lof, utropade hon; att intet ondt blifvit tillfogadt mina tappra försvarare! Det vore särdeles angenämt att få veta deras namn. Öfverste Grabam presenterade grefvarne OConnor för det obekanta fruntimret. — Tillåt mig, fortfor han derefter; för er presentera grefvinnan du Barry: När Redmond hörde detta namn uttalas, vånde ban sig genast om och lemnade rummet. — Så besynnerligt! yttrade damen, i det att hennes kinder färgades af en svag rodnad. Hvilken anledning kunde han ha till att bete sig på ett sådant sätt?