Om nationalbeväpningen, Vi meddela i dag den andra af Handelstidningens artiklar rörande detta ämne. Medan vi hafva de militära frågorna på tal, vilja vi äfven upptaga den fråga, som är af största betydelse med afseende å den allmänna värnepligtens läggande till grund för vårt försvarsväsen, nemligen om manskapets öfning. Denna frågas vigt ligger deri, att om en trupp, för att motsvara krigstjenstens (ej paradtjenstens) kraf, måste hållas samlad i kasern ett eller annat år, för att vinna tillräcklig öfning; och om denna således ej kan vinnas (såsom i Schweiz) med ett par månaders rekrytbildning, hvilken sedermera uppehålles genom ett par dagars repetition om året, så faller hela systemet: Det är nemligen alldeles gifvit, att man i ett land som Sverige icke kan : hålla 40,000 å 50,000 man ständigt i kasern, äfven om hela den stående armeen i öfrigt upphörde. För att erhålla ett svar på denna fråga, bör man tillse och hålla strängt för ögat: hvad kriget fordrar af en trupp. Naturligtvis möta jfven här samma moraliska egenskaper, som i fråga om befälet, nemligen: kallblodighet och sinnesnärvaro, hvartill komma: uppmärksamhet, lydnad och ordningssinne, m. a. 0. disciplin. I fråga om militärisk insigt och öfning erforåras: säkerhet i de manövrer, som under krig kunna förekomma, samt vapenfärdighet. De förstnämnda moraliska egenskaperna kunna ej inläras; de äro medfödde och bero på