Det gäller nemligen att tjena t. ex. tio år (när detta är den stadgade värnepligtsåldern) i ledet, eller såsom officer. Det är då alldeles gifvet att hvarje son af en bemedlad familj aspirerar att få tjenstgöra såsom officer, och lika gifvet är att hans fader sätter honom dertill i tillfälle. Det) beror sedan uppå, om han eger de härför nödiga själsoch kroppsegenskaperna: I vårt land, med dess aristokratiska föreställningssätt och vanor, skulle hvarje herremannason, i staden och på landsbygden, eftersträfva att få bära cpåletter: De pekuniära uppoffringar man finge härför vidkännas, underkastade man sig gerna. Härmed är svaret gifvet på frågan huru skola vi få befäl till denna stora arme, som den allmänna värnepligtens tillämpaing skulle åstadkomma? Här hafva vi dock endast talat om befälet till och med kompanichefsgraden. Dermed är likväl i sjelfva verket saken vunnen och den största svårigheten besegrad. Deremot tro vi, att öfver denna grad befälet borde vara fast aflönadt, så att det kunde egna sig odeladt åt de militära förrättningarne, ehuruväl detta ej är fallet i Schweiz och ej hellerj af framstående militärer ansetts nödvändigt. Wi antaga emellertid, åtminstone såtom en öfvergång, att allt befälet från och med bataljonsbefälhafvaren borde vara fast anställdt. Beräknar man bataljonerna till omkring 700 man, så skulle här uppstå c:a 300 bataljonschefer, 150 regementschefer, (såvida man vill bibehålla regementet), 75 brigadöfverstar eller generaler) samt 20 å 25 divisionsgeneral.er, säg 600 högre officerare, hvilka, med en aflöning i medeltal ar 5,000 rdr; skulle kräfva en samlad statsutgift af 3 mill. rdr; ett i sanning i alla fall ganska betydligt belopp. Tager man bort bataljonscheferna och låter endast de högre officerarne åtnjuta fast anställning, så bör beloppet kunna reduceras till omkring 2 millioner rdr. Att den militära vetenskapen och högre skickligheten skulle tillräckligt uppbäras af en fast aflönad officerskår om 300 bildade män, anse vi vara utan allt tvifvel, särdeles när dertill kommer instruktionsofficerare för läraverken och öfningarne. Detta hvad befälet angår; hvilket vi här anse vara ett moment af hufvudsaklig vigt. Aterstår att utveckla huruvida manskapet uti en arme grundad på allmän värnepligt, till den styrka vi förutsatt, skall kunna öfvas på så kort tid, att dessa öfningar ej blifva för landet ruinösa. Derom må talas en annan gång.