Dagens Nyheter – 19 oktober 1866, sida 3

Hvariohanda Nyhetor. Drakoniska lagar förskådespefare. Wiener-hofteaterns intendentur har utfärdat en sträng dagorder till konstnärerna vid Burgteatern, hvilken order ålägger vederbörande, att begagna de dem förunnade ferier till hvila och vederqvickelse, i stället för att flacka omkring i landsortsstäderna, der de ofta utföra roler, hvilka icke tillhöra deras repertoir, och hvilkas inöfvande följaktligen tager tiden i anspråk under säsongen. Vederbörande förbjudas jemväl att bo på sommarnöjen, för långt aflägsna från staden, emedan man då icke fort nog kan delgifva dem förändringar i repertoiren o. d. — Denna ukas och den ton, i hvilken den är hållen, har bland Burg-teaterns personal uppväckt allmän ovilja. Afrikanskan på resa. Selicasberömda representant i Paris, m:ll Sax, bor på sitt landtställe i Enghien, och kommer blott till Paris så ofta hennes tjenstgöring fordrar det. I söndags åtta dagar sedan gafs Afrikanskan för sista gången med hr Naudin; huset var utsåldt, allt gick förträffligt, många nummer begärdes och gåfvos da capo — och emellertid blef klockan 12 innan spektaklet slutade. Hade mill Sax nu först skolat utbyta sin afrikanska kostym mot en europeisk, skulle hon hafva kommit för sent till den sist afgående tränen; hon kastade derför blott kappan öfver axlarne och en slöja öfver hufvudet, steg upp i en vagn och befallde kusken köra i sträckande galopp och hann lyckligt och väl fram ett par ögonblick före tågets afgång; dörren till en vaggon står öppen, hon springer in och det bär af. M:ll Sax insomnade snart och vaknade icke förr, än en passagerare i St. Denys insläpptes i samma kupåe, der hon åkte. Intagande en beqväm ställning för att fortsätta sin afbrutna slummer. afkastade hon kappa och slöja och visade sig för sin förbluffade reskamrat alldeles sådan, som publiken nyss förut sett henne under Manzanilla-trädet. En vilde! Jag är instängd med en vildinna! skrek den resande och ryckte ursinnigt på signal-linan till lokomotivföraren. Tåget stannade, konduktörerna rusade fram och hundrade förskräckta och nyfikna ansigten visade sig ivagnarnes fönster. Med några få ord förklarades sammanhanget, m:ll Sax skrattade godt åt den resandes förskräckelse, men denna kunde icke förmås att inse sitt misstag och gaf sig icke med mindre, än att han fick byta kupe. Gnabb är äktenskapets peppar och fruarne äro peppardosorna — menade häromdagen en gammal ungkarl.