Dagens Nyheter – 19 oktober 1866, sida 1

skulle kafva velat tillstå, när Redmond den följande morgonen helt oförmodadt kom på besök. Han hade gått tio engelska mil före frukosten, för att få det nöjet att äta denna tillsammans med familjen. — Ni tycks icke vara särdeles glad öfver att se mig, yttrade han: Har ni då ej en bit bröd alt gilva en hungrig vandringsman? Dessa ord voro riktade åt Katty. Hvad heunes barns känslor beträffar, var det omöjligt att misstaga sig ora dem. Phelim hade redan faltat sin väns framräckta hand, och Ellens rodnad förrådde blott alltför tydligt hvad com fö ick i bennes klappande hj licnues mor gaf henne et förebrående ögon— Det vet ni väl, bon vänd till Redmond, att er anblick lika kär för mina n som dagens Ia Pot var endast min förvåning som h mig från att genast säga er elt bkbje umen. Ser ni, Jag trodde ett ni hade för ot att tillbringa elt par te dagar hos herr Patrick. — I Detta indirekt framställda tadel öfver ha bri tande uppmirksamhet mot sin gam!s el tinge, kom honom att rodna: — Jeg har redan tagit farväl af honom, sade han; men vi skiljdes icke åt på ev fullt så vänskapligt sätt som jag skulle ha önskat. — Och hvarföre det? frågade Katty. — Han ville att jag skulle stanna qvar i Irland och menade att det licnade rakt ingenting till att söka efter min olycklige far. Jag kunde naturligtvis icke inlåta mig i någon dispyt