Dagens Nyheter – 19 oktober 1866, sida 1

liten gosse, en manlig djerfhet och oförskräckthet, och man kunde aldrig göra för honom begripligt, att han i samhällsställning stod vida under sin lekkamrat Redmond. Dock lät han sig villigt ledas af denne, men det gjorde han derföre att han tyckte så oändligt mycket om honom. Han beherrskades helt och hållet a! sitt hjerta, och ac som förstodo tillvinna sig detta, kunde i hvarje ögonblick förfoga öfver dess egare. För att göra den unge arfvingen till Murlough rättvisa, böra vi upplysa att Phelims känslor voro besvarade; den fullkomligaste jemlikhet rådde mellan de båda unga männen, de hade hunnit lika långt i sina studier och sträfvade för samma ändamål. Redmond och Phelim — de kallade hvarandra aldrig annorlunda — följdes åt vid alla möjliga tillfällen. Ehuru fosterbröderna omfattade hvarandra med så mycken tillgifvenhet, fanns dem emellan icke den ringaste likhet, hvad utseendet beträffar. Redmond var eny trogen afbild af sin far; hans gestalt var smärt och smidig, hans ansigte ovalt och hyn mörk, så att han påminde om söderns barn. Phelim deromot hede ett äkta celtiskt utseende. Han var grof till växten och vackert byggd. Sällan klättrade någon med mera vighet än han uppför bergen, och sällan roddes en båt öfver Galway-vikeus vågor af kraftigare armar än hous. Det rika, lockiga håret dolde till en del häns öppna panna, och hans ögon strålade af glädje och helsa; ty inga sorger eller lidanden hade han ännu erfarit,