5 N d TE 4 n Ikon och Verklighet Romesn aff, FP. Brolth (förl till Dick Tarleton m.fl. (Forts. fr. föreg. AF.) De unga tu följde den väg som lopp längsefter kyrkogårdsmuren. — Hvad är det jag alltid har sagt! mumlade hon, i det hon vred sina händer, ty hon älskade sin dotterdotter mycket innerligt. Så skall då min slägt bringa vanära öfver ätten Murlough! Man spådde mig detta för många år sedan, och jag har icke glörat spådomen. — Ni gör orätt, Mary, sade fader Karoolan, som hade mnalkats henne, utan att hon märkt det, mycket orätt uti att underhålla sådana der tokiga föreställningar, — Ni kallar då min öfvertygelse om att de älska hvarandra för en tokig föreställning? svarade gumman, pekande åt det håll, dit de unga styrt sin kosa, Presten svarade iatet hörpå. Redmond och Bllen gingo vid hvarandras sida, synbarligen inhegripna i ett samtal, som intresserade dem båda. — Ni talade om vanära, anmärkte han elutligen. — Och vore det icke vanhedrande för den siste af ätten ONeil att taga en bondedotter till maka? frågade Mary Sullivan i tvär ton. Hvem skulle icke tro att jag och Katty hade gjort vårt bista för att underblåsa elden? — Ingen, som känner er, skulle döma er så illa. — Det är väl möjligt; genmälde gumman;