Dagens Nyheter – 17 oktober 1866, sida 2

— Min oro är obeskriflig, utropade Katty, då hon och gumman Sullivan en dag samtalade om saken på kyrkogården. Kärleken har insmugit sig i de båda oskyldiga barnens hjertan, och fröken Tab mirker ändock ingenting. — Då är hon blindare än jag, yttrade Mary. Jag törs icke tänka på all den skam och alla de obehag; hvarför vi troligen komma att bli utsatta: Kattys ögon lyste af harm, när hon långsamt upprepade ordet skamp. — Ni har orätt, mor, sade hon, helt och hållet orätt; Ehuru den unge herren är egensinnig och passionerad såsom hans fader var, har ban likväl ärft Redmond ONeils starka hederskänsla på samma gång som hans namn. Han skulle heldre dö än bringa vanära öfver Phelims syster och sin ammas barn. — Lugna dig, utbrast den blinda frun; jag menade någonting helt annat med hvad jag nyss sade. Just derföre att han är egensinnig, anser jag det icke vara omöjligt att han gifter sig med flickan. Men tänk, huru förtörnade herr Patrick och fröken Tab då skola blifva på oss! Och hvad skola väl menniskorna i allmänhet säga om oss? Jo, att det är vi som ställt till alltsammans: — Jag skall tala vid Ellen och säga henne hvad hon behöfver veta, yttrade Katty, innan kärleken hunnit slå alltför djupa rötter i hennes hjerta. Kanske Redmond glömmer henne, om jag skickar henne bort på en tid: Mary Sullivan skakade hufvudet, emedan hon icke alls trodde på det föreslagna medlets verksamhet. — Kärleken har redan slagit rot, sade hon: