Dagens Nyheter – 17 oktober 1866, sida 1

Dessa ord åstadkommo åsyftad verkan: Re dan den följande dagen infann sig köpmannen i det hus, som beboddes af Ephraim och Ruth, och efter ett långt samtal med denna sednare gick han sin väg för att meddela sin son och hans hustru sin förlåtelse. Denna hade blifvit köpt för tretio tusen pund. Den rikedom, Ruth ärft hade hon afstått åt Hanna. Detta oegennyttiga förfarande gjorde den ädelsinnade flickan helt och hållet beroende af hennes fader, i händelse denne komme att återfå sitt förstånd. Dock utförde hon icke sin vackra handling med tvekan eller motvilja, utan med innerlig glädje, ty hennes hjerta blef genom uppoffringen lättare. Försoningens verk var påbörjadt. Ephraim Sleek hade beröfvat den unga nygifta frun en ungefär lika sior summa, som hans dotter nu skänkte henne. — Icke ett ord, kära Hanna, utropade Ruth; när hennes väninna jemte sin man kom för att tacka henne. Ni äro mig ingenting skyldiga. Det vore snarare min pligt att i min olycklige fars namn falla på knä, och bedja er om förlåtelse. Den som återställer hvad han orättvist tillegnat sig, tillade hon i ödmjuk ton, har ingen rätt att göra anspråk på tacksamhet. Ingendera af de båda makarne sökte vederlägga detta yttrande; och sedan undveko de alltid att föra samtalet på detta ömtåliga ämne. Ungefär sex månader efter Ilannas giftermål inträffade en tydlig förändring i Ephraim Sleeks tillstånd. Det syntes att hans långvariga lidande nalkades sitt slut. Allteftersom, den gamle mannens krafter aftogo, ökades hans exemplariska dotters hängifvenhet, En moder skulle