den oupphörligt förstärker den redan förut der varande, 30,000 man starka garnisonen. Då lugnet jemväl på dessa punkter blifvit tillfullo återstäldt, då först torde man kunna instämma i de franska tiduingarnes, ännu alltför sangviniska förhoppningar. Fredens afslutande med Osterrike har i allmänhet uppvöckt mycken glädje i Italien; endast det demagogiska partiet kan alls icke försona sig med denna fred, hvilken korsar deras skönaste förhoppningar, och det mazzinistiska bladet Unitå italiano, djerfves till och med att belsa fredsslutet raed följande tirad: Freden är afslutad; kanonsalfvor hafva förkunnat Italiens ära dess Requiem xternam och ur den graf, i bvilken denna ära blifvit nedvräckt, kan blott eländets hotande skelett återuppstå. Denna fred är icke en framåtskridandets fred; — den är en trånsjuk, lömsk och rutten fred. Det italienska folket bör inse i hvilket läge det derigenom blifvit försatt Från Spanien berättas om det förestående öppnandet af jernbanan mellan Madrid och Badajoz, hvarigenom ett nytt föreningsband kommer att knytas mellan Spanien och Portugal, med hvilken sistnämnde stad kabinettet i Madrid synes vilja bibehålla ett godt förstånd. En händelse, som på de sednare dagarne tilldragit sig rätt mycken uppmärksamhet inom den tyska pressen, är österrikiske amiralen Tegethoffs, segrarns vid Lizza, snöpliga förafskedande och man uttömmer sig i gissningar öfver verkliga orsaken till denna plötsliga onåd. Vi hafva, bland annat, ur en ganska tillförlitlig källa sew uppgifvas, att ett af amiralen i sin, vid befälets öfvertagande utfärdade dagorder begagnadt uttryck, att flottan nu ändtligen skulle få löpa ut, skall vara egentliga grundorsaken till det säregna, ehuru bland högt uppsatte personer ej alldeles ovanliga, sätt på hvilket den dugtige sjömannen lönats för sina förtjenster. En Berlinertidning yttrar sig om denna affär i följande, för höga vederbörande föga smickrande ordalag: cEhuru man, för att icke väcka så mycket uppseende genom vice-amiralens förafskedande, både officielt och officiöst sökt göra troligt, att han skulle användas på annnat båll, har ett sådant användandande icke allenast icke ifrågakommit och Tegethoff har icke blott blifvit skiljd från sitt kommando, utan han har helt och hållet fallit i onåd och torde komma att lemna Osterrike. Hans afiägsnande tillskrifves erkehertig Leopold, som eamtidigt åter öfvertagit marininspektionen. Tegethoff är ju en —uppkomling, tillägger tidningen ironiskt, och han har icke strängt hållit sig till reglementet. Helt naturligt! Hur skulle han annars kunna hafva vunnit sjöslaget vid Lizza! Utan detta slag, skulle Osterrike icke längre varit cn sjöraagt och — Triest och Dalmatien skulle hafva gått förlorade.