Dagens Nyheter – 16 oktober 1866, sida 2

Rutbs bleka kinder färgades för ett ögonblick af harmens rodnad. i — Hanna är en ärbar qvinna och Joseph Russets maka, sade hon. Du skulle icke ha tillåtit dig det uttryck, du nu begagnat, om du velat hålla dig vid sanningen; Aanu mindre vittnar det om godt hjerta. Den gamla qväkerskan såg förtörnad upp; hon var icke van vid att höra förebråelser. — Han har gjort sig skyldig till det brott som himlen först straffade, sade hennes broder, den synd, som våra första föräldrar begingo — han har varit olydig; och derföre bli vi hädanefter för alltid främmande för hvarandra. — Säg icke så, utropade fridens sändebud med djupt allvar; han är ung och en fader kan och bör förlåta det forsta felsteget. Han älskade — och ynglingens bjerta är svagt. Den flicka som han tagit till hustru är redbar, god och dygdig. — Och en tiggerska, utbrast Susanna. -— Tyst! inföll den gamle mannen; tala icke om de orättfärdiges Mammon, likasom skulle denne utöfva något inflytande på mina tänkesätt: — Och hvem har sagt dig att Hanna är en tiggerska? frågade Ephraim Sleeks dotter. Hvarken köpmannen eller hans syster svarade henne. — Kanske söka Henres fiender nedsätta henne i era ögon genom att påstå det hon ingenting eger, fortfor Ruth. Elaka menniskor tro alltid hvad de önska... I fråga om förmögenhet åtminstone, tillade hon, är Hanna lika lyckligt lottad som hennes man. (Forts.) il