sade qväkerskan, efter att ha betänkt sig en stund. Men sedan jag såg de der lockarne, utan att begripa det flickan var kokett, misstror jag mitt eget omdöme: Också bör da icke fästa alltför stor vigt vid det yttrande, jag på din upprepade begärad nu afgifver. Vore Hanna rikligare försedd med Mammons gåfvor, fruktar jag verkligen, att vännen Russet icke skulle ha så mycket emot partiet. — Jag anade detta, mumlade Rutb. Efter allt hvad jag hört Ruben berätta om honom, har jag svårt att tro det hans hjerta är godt och ädelmodigt... Och hvar är Hanna nu? Fru Geldart uppgaf det nygifta parets adress. Hennes son hade förhyrt den bostad, de för tillfället innehade. — Skulle Hanna fråga efter mig, sade den gamla frun, hvilkens naturliga välvilja synbarligen var i strid med de stränga åsigter om det passande, som hon alltid hyst, så kan du säga henne att jag visserligen är missnöjd, ja förtörnad, men dock icke oförsonlig. — Och att du vill förlåta henne, tillade Ruth i bedjande ton. — Ja, notabene så framt hon inser att hon felat och ångrar sig. Härpå tog Rubens moder afsked och gick sin väg, frågande sig sjelf, hvilken orsaken var till att hennes systerdotter sökt göra sig underrättad om vännen Russets karakter, Under hela dagen var Ruth fundersam och tankspridd. Det var helt tydligt att hon öfvervägde någon vigtig angelägenhet; Rebecka måste flera gånger erinra henne om, att middagen var färdig, innan hon gaf akt derpå. Följande morgon Hade hvarje spår al tvifvel