kon och Verklighet. Roman aff PF, Smith (förl till Dick Tarletor m. fl. (Forte. tr. föreg. 9.) På de föreställningar, som gjordes af hennes moster och Ruben, hvilka sade att hon uppoffrade sig utan att kunna hoppas någon tack derför, gaf hon städse samma svar. — Det finnes ingenting, som bevisar, sade hon, att min far förlorat hela sitt förstånd, och om detta är qvar, märker han nog att jag är närvarande och hans lidande mildras derigenom. Den hand, som slagit honom till marken, förmår åter resa bonora upp, och det är icke mig förunnadt att veta, huru långt Gud vill utsträcka sin barmhertighet. Hans vägar äro för oss menniskor outransakliga: Slutligen förklarade hon att ingen annan än hon skulle sköta honom, huru länge han än komme att lefva. Och hon höll sitt ord. Sedan Ephraim insjuknade hade fru Geldurt mycket ofta helset på sin systerdotter — ja, det gick sällan en dag förbi, utan att hon besökte det ödsliga huset i Minories, hvilket Ruth och hennes far fortfarande bebodde. BEbura den gamla qväkerskan hade hoppats att Ruth skulle blifva hennes son Rubens hustru, hade den ömhet och tiltgifvenhet, hvarmed hon ailtid omfattat sin unga slägtinge, Culesietörminskats till följd deraf att denna motarterre 16 jennes önskan i detta afseende. eldart hade under flera dagar icke inag, och Ruth ämnade just skicka ett bud till henne, för att få veta om hon mådde