Dagens Nyheter – 15 oktober 1866, sida 1

(SR a vå omr i öken och Verklighet. Roman ufå 7. milk (förf till Dick Tarleton m. f. (Forts. fr. föreg. JT.) — Tretio tusen puud! tänkte han. Jag kan deraf göra mig en million, och hon skulle snart förskingra allt. Det är hennes egen skuld! hennes cgen skula! Hon skulle ba lånat pengarne. Denna tanke, hvarigenom det hittills lyckats honom att förqväfva den naturliga känslan och stilla samvetsqvalen, tycktes uu ha förlorat sin kraft; ty när Ruth åter inkom i rummet, iv:skräcktes hon öfver hans vilda, förvirrade ansigtsuttryck. — Du är sjuk, utropade hon: -Jag är öfvertygad om ait du icke mår vil. — Nej, nej! svarade hennes fader itvär ton. Jag har gått för fort — ör uttröttad, ingenting anpat. Rebecka, den nya tjensteqvinnan, bar nu im bordet. maten och ställde den — En höna! utbrast Ephraim. Den harbe stämdt kostat minst två shilling. På denna summa skulle jag ha kunnat I fva en hel vecka. — Åt nu, sade bans dotter med mild röst, och tacka Honom, som skapat dessa varelser till vår nytta, -— Två shillisg vtropade den giriga. Ruth började äta i hoppet om att bo exempel och den angenäma dolt, som anrätt ningen spred, skulle reta hans aptit. Tvenne gånger försökte Ephraim smaka på maten; men det var honom omöjligt att för