Dagens Nyheter – 15 oktober 1866, sida 1

— Det fanns ingen i närheten ytirade fickan och omedelbart derefter stängde han in sig i sitt enskilda rum. — Ni hade åtmiustone bort gilve honom ett glas vatten. oo Det gjorde jag också. er Bernard ställde inga vidare t ror till henne. Den andra pers var kyparen å k apotek. När han fick höra Rebeckas berättelse, utropade han: — Det var alliså sig sjelf hau ville förgifta: jensteqvinnan fästade icke straxt någon uppmärksamhet vid dessa ord; men flera år eiteråt, då hennes khusbondes tillstånd förblef oförävdradt, kom hon att tivka derpå, och mer än en gång beslöt hon meddela dem åt Ruth; fastän det icke bit BEphraims dotter bar med ti piag, som föravnen hade de r utmärkta lä! villat nd hopplöst, ! dag skulle återfå si! Or uen, som kom på besök, aren midt emot Bernards f någo förklarat hennos fars dock att han en äsd och löna hennes venhet genom — åvger och sorger och hö försoning. Detta vur förom dagen och hennes börver, de vid bans bädd; och I: sin ungdom i hoppet om nerli; let för bernes tankar under on nattetid vakauppoffrade gerna it få se denna iaa övskan förverkliged. Må lidaudet rena bhaus hjerta! utropade hon i det hon uppsände en brinnande bön till den allsmäktiges och allvetandes thron; Jag eftersträfvar ingen rikare välsignelse på jorden