Dagens Nyheter – 15 oktober 1866, sida 1

hållande anses såsom brottslingens gryråmaste strail. Den tillkallade likaren trodde att han åtminstonz till on viss grad hade sitt förstånd qvars han hade nemligen vid flera tillfällen, märkt ett utiryck af hopplösa qval och vanmäktig vrede i sin patients gråa ögon. En gång, men blott en enda gång, visade han tecken till medvetande; detta skedde när en person i hans närvaro yttrade, att Rath var hans naturliga förmyndare och borde af myndigheterna dertill nämnas, då hans beklagliga tillstånd efter all anledning . kommo att blifva varaktigt. Var det ånger eller förtviflan som kom honom att uppgifva detta anskri, elier var detta blott ett ofrivilligt utrop af smärta? Hvem kan gifva et bestämdt svar på denna fråga? Under loppet af aftonon infunno sig tvänne personer i Ephraim Slecks boning. Den enz var Petter Bernard, mm kom för att aftordra honom mera penningar. Han hade fått betalt ban tiliredt och som visat sig så IN men hen var äfven van att låta sir apotekaren, som vägrade att i namn, icke insläppt i Bphraims rum. Men al tjenstegqvinnan fick han upplysning om d som inträtfat. — Och hvad gj don Rebecka bo husbonde på c mälviden. — Jlugenting, svarade hon: Ni skulle genast ba tillkallat läkare. ee ni då? frågade han sekrifvit den attack, hvaraf hennes blef angripen under afton