Dagens Nyheter – 15 oktober 1866, sida 1

ee ee TEA tära en enda bit. Han tyckte att någonting stockade sig i halsen på honom och fruktade att blifva qväfd. Hans dotter hade ännu icke druckit något af vattnet. Hans väntan var på det högsta spönd, och han satt oafbrutet stirrande på Ruth med ett uttryck, som skulle ha kommit sjelfva afgrundsandarne att rysa; När flickan, som intet ondt anade, ändtligen förde glaset till sina läppar, undslapp honom en djup suck, och han föll sanslös tillbaka i stolen. — Herra svimnar, utropade tjensteqvinnan. Ruth ställde glasct på bordet och skyndade vd sin fars bjelp. Det dröjde ganska länge, innan Ephraim återfick sausen. Han blickade då först på sitt barn och sedan på glaset. Detta var tomt. Den, garole mannen samlade sina krafter och begaf sig ut ur rummet med långsamma steg. Ruth och tjensteqvinnan sågo häpna och bedrötvade på hvaran Nu hörde de honom s juta för Tr! ven till det rom, der han tillbragte nötterna. — Så besinnorli yttr skall ni icke gå efier honom sal Vas e tjensteqvinnan, — Det skule ijena till intet, genmälde den unga flick Min far har tydligen förleradt på någon st wo skulle dorföre endast uppreta honom. — Herrn tyckes vara roycket kär i peanlogen. — Ack ja! och hans girighet har i alla tider varit hans förbannelse, snyftade Ruth, högeligen uppskakad. ;