Dagens Nyheter – 13 oktober 1866, sida 3

ögonblickligen i nattrocken, fattar en laddad bössa och beger sig ut. För att vara fullt säker om sin fångst smyger sig jägaren, som är behäftad med för en jagtvän högst fatal närsynthet, sakta fram under trädets grenar, och ogeln sitter till all lycka qvar på sin plats. Han höjer försigtigt vapnet, riktar detsamma på ett par alnvars afstånd mot offret och — pang — detta faller dödligt såradt till marken. Man anser först fogeln vara en afart af orre — men nej, vid närmare beskådande finna både principalen och informatorn sina zoologiska insigter otillräckliga för bestämmande af genus och species, hvarför den förre besluter inhemta sin grannes, friherrinnan R:s, tanka i detta vigtiga afseende. Sedan tiden för lämpligt besök ändtligen inträffat, beger sig vår jägare i väg, och presenterar vid framkomsten med förlåtlig jägarestolthet sitt byte för friherrinnan, men blir icke lite förbluffad, då denna, fattad af vanmakt, nedsjunker i en fåtölj och klagar med matt stämma: ah, min gud! ni har ju mördat min — ka — ka — — dora — Huru stort blir arfvet?. I England och Amerika, dessa fantasiens och humorns länder förekomma ofta besynnerliga donationer. I Filadelfia dog nyligen en rik plantagegare, som lemnade efter sig följande testamente: För att visa min tacksamhet mot min Newfoundlandsbund Epaminondas och förskaffa min guvernant Betty en ränta, insätter jag benne till förmynderska och mor för min Epaminondas. Denna ränta utfaller, endast så länge min kära Epaminondas lefver. Från min död eger Betty att uppbära 75 franes om dagen: Under den sista månaden, som min kära hund lefver, skall Betty uppbära 613 francs om dagen och den dag han dör 1,250 francs i timman. Under den sista timman af min stackars hunds lif får hon 1,875 francs i minuten — och för den allra sista minuten 2,500 francs, Min notarie har fått uppdrag att noga vaka öfver detta testamentes verkställande. Uttydning på Charaden i n:o 542: Gullregn.