Dagens Nyheter – 13 oktober 1866, sida 1

vssland har räckt Danmark banden, och hand har genom prinsessan Dagmar blifvit mottagen. Ryasland skall numera i Köpenhamn hafva en kärvänlig bundsförvandt, och den högre politiken i Danmark skall kunna räkna på att i Ryssland hafra sitt försvar ot såväl Preussen som Sverge. Sålunda försatt mellan tvenne eldar, bör Sverge ställa sig så, att ingenting hindrar det från alt komma i förbund med Preussen, derest omständigheterna för öfrigt någon gång iframtiden foga så, att dessa båda stater hafva gemensamt intresse. Preussen har, sedan den heliga alliansen är bruten och sedan det vuxit till en verklig stormakt, ingen anledning att älska Ryssland. Folket der gör det icke heller. Det känner att den ryska makten kan få lika god lust att utvidga sig på den vestra landssidan, som bortom Östersjön. Emot Ryssland kunna och böra Sverge och Preussen sålunda göra gemensam sak. s För att göra en allians i det hänseendet lättare, böra vi undvika att i onödan retas med Nord-Tyskland: Man hade här utspridt att utrikesministern grefve Manderström dock skulle bafva gjort detta, genom att i en note till preussiska regeringen i förtid lägga Sverges härar och flottor anticipationsvis i vågskålen till förmån för norra Slesvigs återlemnande till Danmark. Preussiska utrikesministern skulle vid afhörandet af grefve Manderströms rote härom ha blifvit så harmsen öfver att man ej lemnade honom i fred; att han häftigt afbrutit den svenska ministern och sedan kort och godt låtit förstå att grefve Manderström bråkat i otid. Det synes fortfarande ganska sannolikt, att grefve Manderström, för att stå väl med skandinaverna, har gjort ett försök att midt under Preussens scgerrus lägga sig ut till Danmarks förreån. Men huru dermed än må ha varit, så har dock det goda förståndet blifvit återstäldt. Man finner detta af den tidning i Berlin, som grefve Bismarck plägar använda när han vill uttala sina tankar, nemligen Norddeulsche Alig. Zeitung, i hvilken, enligt ett oss tillhandakommet telegram, läses att den af danska Fiedrelandet utspridda berättelsen om grefve Bismarcks misstämning mot Sverge är uppdiktad. Emellertid bör, hvad som rörande denna sak förekommit i de enskilda samtalen och inom pressen, blifva klart för grefve Manderström, att man icke håller honom någon räkning på något håll för att han blandar sig i vare sig Preussens eller Danmarks affärer. Vi hafva sannerligen alla händer fulla med att sköta våra inre angelägenheter, och hr utrikesministern skall göra sig hela landet högst förbundet, om han vill behandla hela den politiska afdelningen af sitt embete som en sinekur, hvaremot det säkerligen skulle kunna göra någon nytta, om han ville vända sin uppmärksamhet åt den kommerciela afdelningen och söka förmå de under honom lydande högt aflörade och sysslolösa sändebuden till att uppmärksamma, hvad som i utlandet göres på det sociala ock ekonomiska området samt meddela Sverge underrättelser derom.