Anekdoter trån teaterlifvet). Ära den som äras bör: Friherre Gustaf Maurits Armfelt var under Gustaf IIIs tid cöfverintendent af Kongl Maj:ts hofkapell och spektaklera; han var tillika hofman och militar. Om sitt sätt att behandla teaterpersonalen, har han sjelf lemnat på fransyska en beskrifning som vi meddela på svenska till behaglig jemnförelse med nutidens fasoner. cMan kan icke få detta pack (Canaillew, säger hofmannen från Gustaf III:s tidehvarf!) att arbeta utan den strängaste disciplin, och i början af denna republik gaf jag midt på teatern käpprapp åt de Broen och örfilar åt Ahlgren, och jag var då så fast besluten att upprätthålla denna regim, att jag skulle ha huggit öronen af dem, om de der herrarne hade tagit sig före att tala om sina rättigheter, Också spelade de, läste de och lydde de alldeles ypperligt. — Af min brefvexling med Gustaf III synes huru klagomål blifvit anförda mot mig äfvensom hans mildhet och godhet samt mitt helt och hållet militäriska sätt att straffa, oaktadt mellanakterna voro egnade åt tusen dårskaper, under hvilka jag var en god ock fidel kamrat i detta mycket dåliga dramatiska sällskaps orgier och nöjens. Kort före Armfelts militäriska regentskap fanns vid operan anställd som dublerande aktör och sångare cen kantor i glottskyrkan och pedell vid hofkonsistorieta (tvenne sysslor som numera, oaktadt den allmännare jemnlikheten, torde anses oförenliga). Om honom berättas: Han hade en väldig basstämma, men hvilken synes sent nog hafva erhållit någon odling, emedan mat honom, såsom kantor, klagomål anfördes (1767) hos konsistoriet, aatt han genom sin okunnighet i sången väckt någon förargelse i kyrkana, hvarföre konsistoriet befallde honom att cunder en månads tid afhålla sig från sången och låta en annan besörja den, till dess han emellertid derutinnan sig bättre öfvata Många artister hafva haft särdeles vexlande öden. Här ett exempel: Lars Hjortsbergs äldsta syster Anna Lovisa Hjortsberg debuterade som Phenice i Rhadamist och Zenobiec 1791; men stannade endast en kort tid vid teatern: Blef gift med en rysk officer vid namn Olivestam och flyttade med honom till Ryssland, der de voro bosatta i Moskva; Då vid stadens brand 1812 deras hus gick förloradt, tog hon sin tillflykt till en kyrka, der hon nödgades uppehålla sig i flera dagar utan tillräckligt skydd mot kölden, hvaraf följden blef en bruten helsa och slutligen blindhet: Hennes man stupade i kriget mot Napoleon. En son, äfven rysk militär, drog sedermera försorg om sin mor intill hennes död. : ; En broder till denna mamsell Hjortsberg, vid namn Magnus Hjortsberg, var sergeant då han ) Ur F. A. Dahlgrens nyss utkomna Anteckningar om Stockholms teatrara.taga vi oss friheten låna några strödda drag och anekdoter ur personers lif, hvilka varit anställda vid Stockholms teatrar. Det återstår ändå i detta verk mycket att läsa och fära; de utdrag vi göra må endast anses som smakitar.