Dagens Nyheter – 12 oktober 1866, sida 2

Den glada utsigten att få tretio tusen pund mera att räkna och göra procenteriaffärer med nedtystade hans samvetes stämma, som aldrig Jjudit särdeles hårdt i hans öron: Girigheten hade gjort honom döf för allt utom guldets klang och denna klang smekte på ett särdeles angenämt sätt hans öron. Snart var det omöjligt för denne eländige slaf af penningen att tänka på något annat ämne, han sysselsatte sig ouppbörligt dermed, och han insåg att han icke förr kunde finna ro, än han utfört sin föresats. Han rentaf plågades af dessa ständiga grubblerier, och tre dagar efter sitt besök på källaren lemnade han sin bostad för att begifva sig till apotekaren. Ehuru Peter Bernard synbarligen var en man, som gjort till sin högsta uppgift att förtjena pengar utan afseende på sättet huru detta resultat vanns, egde han likväl ovanligainsigter i kemien och en märkvärdig kännedom om olika läkemedels och gifters natur och egenskaper. Han ställde emellertid; utan alla samvetsbetänkligheheter, sina kunskaper till den bäst betalandes förfogande. Vetenskapen stod icke i slutet af förra århundradet på samma höga ståndpunkt som i våra dagar: Nu kunna läkarne upptäcka, om en hundradedels gran arsenik finnes ien afliden persons kropp, och i allmänhet med temligen full säkerhet intyga om en menniska dött af naturlig anledning eller icke, Derföre kunde man på den tid, hvarom vi skrifva, begå stora brott, utan att just behöfva. frukta för att blifva straffad. Peter Bernard; med hvilken vi ämna göra