Dagens Nyheter – 12 oktober 1866, sida 2

Han hade gjort ett obehagligt intryck på denne för sex-pence-slantens skull; och likasom gossen utan tvifvel skulle ha glömt gifvaren, så snart han fått pengarne, lika så var det honom nu omöjligt att förgäta den förtret han lidit. — Jag är öfvertygad, sade den unge mannen halfhögt, att. han har något ondt i tankarne eftersom han gjorde sig så väl underrättad angående herr Bernard. — Det är också min tro anmärkte den nyss omtalade gästen som ännu satt qvar och äfven funnit Ephraims uppträdande besynnerligt. Brukar denne herre ofta gå hit? — Jag har aldrig sett honom förr, svarade kyparen, men jag skall hädanefter ha ett vaksamt öga på honom, och jag står nu och ser efter honom blott för att jag må känna igen honom. . — Ni har svårt för att glömma den der slanten, icke sannt? tillade den obekante leende: — Afven den skall jag ha i minnet, genmälde ynglingen, smått förargad öfver att han blifvit genomskådad. De upplysningar, Ephraim fått om apotekaren; lades såsom grund för en nedrig plan, hvilken småningom utarbetades i hans hjerna. Han beslöt skaffa sig af Bernard ett medel; som, utan att skada lifvet, skulle förvirra hans dotters förstånd, på det att han måtte blifva hennes laglige förmyndare och vårdare af hennes förmögenhet: För att göra den gamle mannen rättvisa måste vi tillstå, att denna tanke i början förskräckte honom och att han sökte slå den ifrån sig; men snart återkom den och framställde sig för hvarje gång allt mindre motbjudande.