Dagens Nyheter – 12 oktober 1866, sida 2

slanten, som Ephraim, för att göra honom mera språksam, fortfor att hålla mellan fingrarne. — Och ni vet ingenting vidare? — Nej, herre. — Tack skall ni ha, genmälde den girige i det han stoppade slanten i sin rymliga västflcka: En gammal herre; som satt i ett hörn af rummet och lyssnat till detta samtal, samt äfvenledes märkt, huru Ephraim narrade kyparen på drickspengar, intogs af nyfikenhet och yttrade: — Peter Bernards kunder äro icke talrika, men de betala utan tvifvel mycket hederligt; sedan de väl en gång beslutit rådfråga honom; — Har han då rykte för att vara utmärkt skicklig frågade Ruths fader. — Man har märkvärdiga saker att berätta om honom, genmälde den obekante; Personer i grannskapet skänka honom större förtroende än sina läkare, ehuru han blott är apothekare; Och dock, tillade han, vända de sig till honom endast i förtviflade fall: — Hvarföre? — Han är illa känd; svarade mannen med dämpad röst. Jag är en gammal kund här på stället och har mer än en gång sett personer, hvilkas grofva kläder icke stämt väl öfverens med deras stolta gång och aristokratiska min, inträda i Peter Bernards butik. Ephraim Sleek tackade den okände herrn för hans beredvillighet att lemna honom upplysningar och begaf sig från källaren på väg till börsen. När han tankfull gick utefte rgatan, kastade den bedragne kyparen harmfulla blickar efter honom,