Dagens Nyheter – 12 oktober 1866, sida 1

— Du! utbrast gubben i högsta grad förvånad. — Ja. — Hvad kan förmå dig till att taga ett sådant steg? frågade han, i det han nyfiket betraktade henne. . — Sjelfbevarelseinstinkten, hvilken lärer den svage att se sig om efter skydd, medan tid dertill är. Jag vet i hvilka frestelser snikenheten redan inledt dig, fader, och jag har hört ord, som du uttalat i sömnen. Också vågar jag icke längre bo ensam med dig. När Ephraim Sleek hörde dessa förfärliga ord; rodnade han af blygsel. Så lågsinnad han än var, hade det ännu icke i vaket tillstånd fallit honom in att tillfoga sitt barn något: ondt. Huru ofta uppstår icke den första tanken på ett brott under sömnen? Utan att upprepa sin befallning angående tjensteqvinnans aflägsnande, begafl sig den föraktlige mannen till sitt kontor, hvarest han stängde sig inne och qvarstannade hela dagen. Det ämne, hvarom han och Ruth tvistat, blef icke mera vidrördt, men samtalet hade gjort ett så djupt intryck på hans själ, att han vid första tillfälle frågade sin advokat, hvem som skulle ärfva hans dotter, i händelse hon med döden afginge. . — Ingen annan än ni; svarade lagkarlen, Så länge hon icke trädt i äktenskap, är ni hennes laglige arfvinge och enligt samma grundsats är ni äfven hennes förmyndare. Ephraim upprepade ordet förmyndare med betänksam min. — Ja, förmyndare;