— Genom rättrådighet och flit skola de säkerligen bereda sig sorgfria dagar, plägade Ruth svara härpå, ty hon trodde verkligen på tillvaron af den böjelse, hvarom hennes far talade. För öfrigt äro de ju unga och kunna vänta. Detta svar hade till följd att den gamle girigbuken blef ursinnig, ty det bevisade att hans dotter icke ändrat sin afsigt; och han beslöt att, ifall hon skulle utföra densamma, göra henne sjelf till en tiggerska. Ehuru Ephraim Sleek visade sig vara föga trakterad af Ruben Geldarts visiter, fortfor dock den unge mannen att besöka sin farbrors nya bostad i Minories; Så ofta detta skedde; stannade gubben bestämdt hemma, om också de vigtigaste angelägenheter påkallade hans närvaro på annat håll. Han var nemligen mycket rädd för att Ruth och hennes kusin skulle få samtala med hvarandra utan vitnen, emedan han trodde att hans dotter då skulle yppa de brott han begått, och hvarom hon var medveten. Det är en icke oväsendtlig del af förbrytares straff, att de städse döma andra efter sig sjelfva. — Jag kan lefva länge ännu, tänkte den girige mannen, och om deras hjertan äro intagna af hvad verldens drömmare kalla kärlek, bli de slutligen otåliga — derföre är det så godt att jag bevakar det unga paret. Han visste väl att Ruth blott behöfde säga ett ord för att nedrifva den skiljemur som fattigdomen upprest mellan henne och Ruben. Till lycka för Ephraim befrämjades hans önskningar af Ruths stränga grundsatser. Hon ansåg det vara orätt att besvara Rubens kärlek — om han fortfarande byste någon sådan,