Dagens Nyheter – 10 oktober 1866, sida 2

sannolikt icke i någon god afsigt — ansåg ej lämpligt att svara; — Jaså, ni är-således en fiende? sade gumman i skarp ton. När hon icke heller nu fick något svar, kände hon efter om barnen lågo qvar i vagnen, och sedan hon öfvertygat sig om att de gjorde detta ropade hon åt bunden: — Spring på honom, du Brindle. Ingen som kommer i ärlig afsigt, skämmes för att säga sitt namn; Hunden rusade upp under högljudt skällande, och Jorrocks hufvud försvann bakom muren. I samma ögonblick anlände inspektoren till platsen åtföljd afflera bland fröken Macnamarastjenare. Den gamla damen hade nyss förut erbållit Patrick ONeils bref och i sin oro utskickat alla de personer,som händelsevis funnits tillstädes, för att skaffa underrättelse om, huruvida någon olycka skett. Annu många år sednare erinrade sig Ulic Blakes budbärare med förskräckelse den jagt; som nu inträffade. Genom skog och dal, öfver berg och sjö förföljdes han af bönderna, till dess att han; anfådd och utmattad, nedföll på Murlough-sjöns strand. Den gamle, trogne hunden hade varit de förföljandes ledare och icke ett ögonblick förlorat honom ur sigte. Det kostade fader Karoolan mycken möda att förmå folket att skona fångens lif; men då denne i sjelfva verket intet ondt gjort, släppte man honom slutligen lös, likväl efter att först ha upplyst honom om, hvilket öde som väntade honom, ifall han åter anträffades i denna trakt. Ungefär sex månader efter denna händelse