om hon det hade skulle gossen utan tvifvel blifvit kristnad till Phadrig. Efter att ha gifvit detta sidohugg åt sin gamle fiende, den pheniciske prinsen, beqvämade sig Patrick ONeil att låta sin arfvinge, åtminstone till någon tid, förblifva under fröken Macnamaras förmynderskap. Just vid den tid, då baronetens förbittring öfver Ulic Blakes beteende var som störst, infann sig Jorrocks i den gamle herrns boning, med ett bref från sin husbonde, hvari denne bad sin morbror af budbäraren göra sig underrättad om de närmare förhållandena vid hans kusins död. Han anhöll äfvenledes i brefvet att Patrick af budet skulle fordra redogörelse för hans eget uppförande, hvilket ingalunda varit så dåligt, som man, efter hvad han tog för afgjordt, framställt det för honom. Den hetlefrade gubben. kastade brefvet med mycket förakt i elden och föga fattades, att han gjort detsamma med den som framlemnat det. — Jag kan dock icke, utan att uppväcka tadel, skjuta ihjäl min egen systerson, sade han, eljest skulle jag göra processen kort med honom — säg konom det. Och ni kan tillägga att han, lefvande eller död, icke är en skilling mera värd, derföre att han har Patrick ONeil till gudfader — den hämndgirige, fege, lömske skurken — glöm ej att säga detta. Och nu farväl, lemna genast mitt hus. Hvarken mat eller dryck kommer att bestås er här. Jorrocks var en alltför klok man; för att; när han hade hört detta, längre vilja besvära med sin närvaro: Dock beslöt han, att om möjligt, uträtta ett litet ärende för egen räkningsinnan han lemnade Galway: