Dagens Nyheter – 10 oktober 1866, sida 1

Sken och Verklighet. Roman af J. F, Smliik (förf. till Dick Tarleton m. fl. s. (Forte, fr. föreg. Af.) — Dåraktighet! Galenskap! mumlade Ludvig. I sitt vanvett glömde han till och med hederns fordringar. Hvar äro originalskrifterna? Den brottsliga qvinnan iakttog tystnad. — Måste jag upprepa min fråga? sade konungen i sträng ton, eller är ni nog djerf att vilja föreskrifva mig vilkor? — Ack, min herre, utropade f. d. mätressen; jag ville så gerna höra ett ord från era läppar — ett enda litet ord, som är lätt att uttala, ty man gör ingen påkostande uppoffring, då man bevisar nåd — innan jag svarar er. Förlåtelse! förlåtelse! Då ni bedömer mina fel, så tänk äfven på de frestelser, för hvilka jag varit utsatt: Jag var ung, oerfaren och fatrig; tillade hon. Ar det rätt att låta mig umgälla allt det onda; som jag tvungits att begå? — Kanske icke, svarade konungen med mildare röst; men jag inlåter mig ej inågon slags underhandling och antager inga vilkor. Fru du Barry såg att hennes vädjande till Ludvigs godahjerta gjort åsyftad verkan och framtog derföre ur sin barm de papper, af hvilka hon på ett så nedrigt sätt hade satt sig i besittning. Ludvig gick ett par steg ifrån henne och genomläste noggrannt innehållet af dessa handlingar vid skenet af den lampa, som natt ocw dag brann framför högaltaret. Så snart Han. öfvertygat sig om att de voro äkta, uttalade han slutligen sina afsigter;