Dagens Nyheter – 10 oktober 1866, sida 1

Innan den af konungen utsatta tiden gått till ända, ankom till Pont-aux-Dames en kunglig skrifvelse, hvari fru du Barry tillerkändes frihet att begifva sig, hvart hon ville. Hon reste straxt till sitt präktiga slott Lucienne, för att der i lugn — såsom hon inbillade sig — njuta af den enorma rikedom, som hon hade sin kunglige älskares svaghet att tacka för. Under många år gjorde hon verkligen detta; men den länge väntade stormen utbröt slutligen, och då slog hämndens timma äfven för henne; Förrän fröken Macnamara återvände till Irland, hade hon audiens hos den nye konungen; som dervid behagade meddela henne rättighet att uppbära en pension med anledning at de stora tjenster, hennes far gjort Frankrike, — Kunna vi möjligen göra något mera, frågade monarken, för att bevisa huru högt vi uppskatta den aflidne lord Murloughs förtjenster? — Ingenting för mig, sire, svarade den mor diga irländskan, men mycket för min svårt förorättade systerdotters olycklige make. Redmond ONeil har försvunnit, och alla hans Vännärs spaningar efter honom ha varit fruktlösa. Herr de. Sartines erhöll befallning att skaffa upplysning om, hvart han tagit vägen: Efter förloppet af en vecka framlemnade rainistern den förmente sjelfspillingens hatt, värja och käpp, hvilka, enligt hans utsago, blifvit funna af en skeppare vid Scine-flodens strand i närheten af Marly. Alla med undantag af dem, hvilka voro invigda i hemligheten, trodde att den olycklige var död, och om några tvifvelsmål uppstodd; så förblefvo dessa inneslutna i