Dagens Nyheter – 10 oktober 1866, sida 1

— Grefvinna, sade ban, ehuru vi ha mångfaldiga och vigtiga skäl att vara missnöjde med er, så anser jag mig dock böra uppfylla min företrädares sista vilja, eftersom det är min pligt att respektera hans minne. Inom tio dagar står det er fritt att lemna er närvarande tillflyktsort samt draga er tillbaka till ert slott Lucienne. Vid samma tid skall ni återfå er egendom; som för närvarande är seqvestrerad. — Ah! sire! min tacksamhet — min — — Nog, min fru, afbröt henne konungen: Jag har ännu några fordringar att framställa: att ni icke för en lefvande varelse yppar hvad som under detta samtal yttrats, och att ni aldrig visar er i Versailles. Icke ett ord; fortfor han, utan hör mig till dess jag talat till -punkt;: Hvad jag först och sist fordrar är evig tystnad angående dessa papper. Skulle ni också blott genom en dunkel antydning ge någon menniska aning om deras tillvaro, kommer ni att drabbas af ett fruktansvärdt straff. Så sannt jag är kristen och konung skall jag då icke allenast låta konfiskera ert orättfångna gods; utan äfven döma er att inspärras i Lazarushospitalet, hvarest ni måste tillbringa era återstående dagar bland de föraktligaste och uslaste af ert kön; och hvem helst som lägger sig ut för er, tillade ban högtidligt, skall jag vara obeveklig; jag skall icke medgifva den ringaste mildring i straffet. Utan att ge sig tid till att åhöra grefvinnans tacksägelser — på hvilkas uppriktighet han för öfrigt icke alls trodde — lemnade Ludvig XVI klosterkyrkan, medtagande de vigtiga papperen. X