Dagens Nyheter – 9 oktober 1866, sida 3

sakna patenträtt, cemedan den är fullkomligt lik den af Lidersdorff konstruerade, såkallade ånglampan, på hvilken tilllysningsvätska användes en blandning af alkohol och terpentin, som spred en olidelig lukt och rök och blef både här och annorstädes utträngd af gaslysningen, med hvilken den icke på ringaste vis kunde uthärda någon jemförelse,. Hvad insändaren anfört om Liidersdorffska lampan eger sin riktighet, men deremot är det icke med verkliga förhållandet öfverensstämmande att min lampa är fullkomligt lik den Lidersdorffska; hvars fel och brister hon i så fall skulle egd, med utsigt att dela ett lika öde. Det för min lampa afsedda lysningsämnet är petroleum-naphta, som brinner på henne med en klart lysande låga utan rök och vidrig lukt, hvaremot samma ämne icke kan användas på den Liidersdorffska lampan, ett förhållande, som det står öppet för insändaren att genom besök hos mig öfvertyga sig om. En betydlig olikhet måste således förefinnas emellan de båda lamporna och troligen hade 1866 års industri-jurymän icke tilldelat min lampa bronsmedaljen om förhållandet varit annorlunda. Det på lampan erhållna patentet torde således böra respekteras, intill dess det blifvit mig lagligen frånkändt. Vidare anför insändaren, att en fabrik funnits på Essingen för tillverkning af samma flygtiga kolväten, Benzin och Naphta, som begagnas i min lampa, att lampor dermed bespisade brunnit upp och att fabriken till slut gick samma väg, hvarefter all tanke på detta belysningssätt uppbörde — man hade experimenterat slut med de flyttbara gasverken, gaslamporna; de fasta gasverken behöllo fältet. Sant är att en sådan fabrik funnits på Essingen, och om jag icke missminner mig anlagd af en vid namn Metzger, att lampor brunnit upp på hvilka dess fabrikater användts och att fabriken slutligen fick samma ändalykt; men att lysämnet skulle ha varit detsamma, som det för hvilken min lampa är konstruerad, är deremot icke sant. Essingefabrikens kolväten voro produkter af stenkol, de af mig begagnade äro af petroleum, dessa båda produkter äro fullkomligt olika, så till sina kemiska som fysiska egenskaper och ha blott det gemensamt, att i handeln gå under de liknande namnen, stenkolsnaphta och pertoleum-naphta. Ett förhållande, som kan af hvarje sakkunnig person intygas. Insinuationen mot mina lampors duglighet, till följe af begagnandet utaf samma lysämne, som på de Metzgerska, förlorar således sin påräknade verkan. Att experimenterandet med flyttbara gaslampor ej är slutadt, utan ännu fortfar, är, trots insändarens påstående om motsatsen, ett faktum. Huruvida de fasta gasverken komma att uteslutande behålla fältet, kan endast framtida erfarephet; men icke insändarens magtspråk, afgöra: Till slut varnar insändaren för begagnandet af mina lampor i våra småstäder, der icke de Stockholmska brandposterna finnas att tillgå i hvarje gatuhörn. Hvad lampornas eldfarlighet beträffar, så kan mot densamma anföras, att 330 af dem sedan början af Augusti månad brunnit på Stockholms gator och ett ungefär lika stort antal i andra städer, utan att någon olycka af dem uppkommit. Visst är att denna pröfvotid icke är lång, men jag är öfvertygad, att om okynnet och illviljan lemna dem i fred, skall minst lika sällan olyckor genom dem uppkomma, som genom den rörledda lysgasen, ett påstående, som jag åtager mig, att inför sakkunnige personer fulleligen bevisa. Då så många ställen finnas i landet, som äro i behof af en förbättrad yttre belysning, för hvilket ändamål gaslamporna äro uteslutande afsedda, men ej för belysning inomhus, och på hvilka ej är nog rum för stora gasverk, men väl plats för de små gaslamporna, vore det önskligt, om yrkesafunden ville tillstädja dem, att på sådana ställen få pröfva sina krafter, ingalunda med anspråk på att uttränga de stora gasverken, men väl med hopp om att i fri täflan med dem kunna bestå, något, hvarpå allmänheten ej kan förlora, men möjligen vinna. Stockholm d. 8 okt. 1866. N. A. Wilander. Minneslista för trädgårdsodlare i mm m mA