detta möte och att framlägga sina åsigter för dess deltagare. M:r Kemble befunne sig nu i grannskapet och om sällskapet ville afgifva en försäkran, att han icke äfventyrade att blifva ohöfligt bemött, skulle ordföranden känna sig lycklig att införa honom: Sällskapet uttryckte genom handklappningar sin tillfredsställelse med detta förslag, och m:r Kemble infördes. M:r Clifford meddelade derefter sällskapet hufvuddragen af hvad som hade förefallit under hans sammankomst med denne gentleman. M:r Kemble hade uttryckt sin stora ledsnad öfver det afbrott, som hade förorsakats i det goda förhållande, som alltid varit rådande mellan publiken och scenen. Han hade också på egna och sina meddelegares vägnar uttalat en ifrig önskan att göra allt, som stode i deras makt för att blidka publiken och återställa den jemnvigt i de ömsesidiga känslorna, som hittills så lyckligt varit rådande mellan dem: Skälet hvarföre detta försök icke förr blifvit gjordt, var omöjligheten för aktionärerna att erhålla kännedom om, till hvilka de lämpligen hade att vända sig, för att träffa rätte representanterna för den allmänna meningen: M:r Clifford hade sagt dem, att hvad som mest retade publiken, var att magistratspersoner uppträdt på scenen för att uppläsa upprorslagen, och att polisen och lejde spetsbofvar invförts i salongen för att med våld inskränka publikens otvifvelaktiga rättighet att gifva sin mening tillkänna; och att man dessutom ansåg att de griljerade logerna voro särdeles väl lämpade för osedlighetens införande t.o. m. inom konstens tempel. Till svar på det första af dessa gravamina hade m:r Kemble försäkrat honom, att magistratspersonerna handlat af egen ingifvelse, och att han icke hade sig bekant deras uppträdande på scenen, förrän han andra morgonen läste en berättelse derom i tidningarne. Hvad de griljerade logerna beträffade, voro aktionärerna villiga att borttaga dem och öppna hela raden för publiken. Om dessa och andra eftergifter från. aktionärernas sida skulle tillfredsställa den allmänna meningen, voro de villiga att göra dem. Derpå hade m:r Clifford svarat, att han icke vore befullmäktigad att ingå på några vilkor, men att han ansåg de nu föreslagna vara så billiga att han ville anbefalla dem till mötets antagande. (Rop af O. P.!) Om denna sak hade han endast en anmärkning att göra. Det vore, sade han, ett utmärkande drag hos engelsmän, att de med hofsamhet begagnade sig af en vunnen seger. Han hade stundom hört den anmärkning göras, att John Bull städse hade hjertat på rätta stället, om än hans idter någon gång vore förvända. Detta, derpå förlitade han sig, skulle städse fortfara att utmärka hans karakter, och han sade sig vara öfvertygad, att det förhanden varande tillfället skulle för verlden ådagalägga den britiska publikens storsinthet — att den skulle nöja sig med skäliga vilkor, och icke påyrka sådana, som skulle medföra verklig skada för teaterns egare. . Han sade sig endast hafva ett ord att tillägga: det fölle af sig sjelf att återtagandet af alla anklagelser vorc ett oundvikligt vilkor i nu ifrågavarande fördrag. Efter något parlamenterande uppsatte den komite som hade om händer insamlingen för att hålla lagligen fällde O. P.s skadeslösa, ) följande fredsvilkor: 1) De griljerade logerna återställas i samma skick, som de voro 1802 2) Priset på parkett-biljetter blir 3 shilling 6 pence (det gamla) och på 1:sta radens loger 7 shilling (det nya). 3) Aktionärerna skola framföra sin ursäkt för publiken och m:r Brandon (bokhållaren) skall afskedas. 4) All ansvarstalan å ömse sidor nedlägges. En allmän försoningsskäl dracks till fördragets bekräftande och m:r Kemble reste sig, under starka applåder, och höll följande tal: M. h.! Innan jag aflägsnar mig för att vidtaga nödiga åtgärder för att imorgondagens tidningar offentliggöra den anordning, som nu blifvit träffad, utber jag mig attfå uttrycka en förhoppning, som jag när i djupet af mitt hjerta, den nemligen att den öfverenskommelse, som nu blifvit träftad, skall lägga grunden till ett städse fortvarande, gedt förstånd mellan publiken och teatern. (Applåd.) Jag anhåller äfven att få hembära eder min personliga tacksamhet för det vänliga och artiga sätt, på hvilket jag blifvit bemött sedan jag inkom i detta rumcd. Mr Kemble aflägsnade sig nu för att fara till teatern. Flere af hrr O. P. hade förut anländt från värdshuset Kronan och Ankaret, och delgifvit publiken den öfverenskommelse, som der hade blifvit afslutad. Men publiken hade fått i sitt hufvud, att den icke ville mottaga denna underrättelse af någon annan än mr Kemble, och derför öfverröstades skådespelarne genast med fortgående rop på Mr Kemble, mr Kemble. Slutligen visade mr Kemble sig på scenen och mottogs med ljudliga hurrarop. Så snart han lyckades få ordet, tilltalade han publiken i följande ordalag: M. h.! M. d.! Jag ber att få framföra min ursäkt derför att jag visar mig för Eder i en drägt, som står i så föga öfverensstämmelse med den höga grad af aktning, jag hyser för Eder. (Applåder) (Mr Kemble var klädd i stöflor.) Denna omständighet kan endast härleda sig från min fullkomliga